Försökte göra så kallad mellandagsrea-shopping idag.

Blev på dåligt humör direkt - så jävla mycket folk, trångt och varmt det skulle vara. Kändes så surt eftersom shopping suger så hårt i amsterdam och när man äntligen är i sverige ska det vara så jävla mycket folk och 45 minuters kö till varje provrum. Gjorde lite tvånginköp och sparkade på småsten på gatan.

Sedan hittade jag in på det nyöppnade (?) Urban Outfitters på den annars så förhatliga bibloteksgatan. Och det var som att komma in i himmlen.

Urban Outfitters, om du läser det här så vill jag bara säga att jag är lite småkär i dig. Jag vet att vi inte känner varandra så bra och att vi bara träffas en gång. Men det känns verkligen bra. Du gjorde mig på bra humör den där förhatliga shoppingdagen. Har du funderat på att flytta till amsterdam? Du kan få bo hemma hos mig tills du hittar något eget. Tror det skulle kunna bli bra.

Jag och mobbe-kameran på nattpromenad

Totalt jävla meningslöst

I holland tycker jag att jag har en ganska funky fresh frisyr. Det krävs inte så mycket för att stå ut från de två patenterade holländska-frisyrerna - backslicket och det korta krullet - som bärs av alla holländare med snopp.

I sverige känn det lite sådär. Har sedan jag anlände inom svea-rikes gränser hört att min frisyr påminner om folks me diverse prefix före sina namn som jag inte har någon aning om vilka de är. “Du har samma frisyr som idol-någonnågon” osv.

De är de förädiska med holland, man tror lätt att man är funky fresh bara för man är mer funky fresh än holländarna, fast egentligen går man runt i fame factory-urbana kläder och frisyrer.

[fame factory urbant myntades tidigt 2000-tal och betyder typ personer från töreboda som visar sig på tv i kläder min mamma tycker är “fräcka”, då var det ofta skjortor med fula tryck och post-ironiska hockeyfrillor]

Nu är jag ju inte så ytlig att jag bryr mig vad som är inne utan jag har ju det jag trivs med och alla dom klyschorna. Men det känns ändå jobbigt att se ut som folk jag inte känner på tv.

Jag får bära hatt resten av tiden i sverige. Fast det är väll säkert något idol-prefix som har hatt också.

Jag overheard/tjuvlyssnar mig själv:

(Stilig mediakille ca 25 i kassan på Bodyshop i Gallerian)

Kassatjej: Vill du ha en påse..

Mediakille (tittar ner i den påsen han redan har som är så gott som fylld): Ja, jag tror det…jag är nästan full.

Kassatjejen plus de två efter i kön skrattar högt. Mediakillen ler och bjuder på sig själv.

Sitter och tittar på den första svensken i rymdens återkomst till jorden. Känns lite som om att vara med om den första rymdlandningen gissar jag. Mamma är lite nervös och tror att astronaut-chrille ska dö, jag tror det kommer gå bra.

Tufft med nedräkning till landning. Just nu är det 4 minuter och 4 sekunder kvar.

Mammas vän som just gick var övertygad om att den första månlandningen var fejk. Hon hade sett en dokumentär och efter det hade hon läst en bok också. Det var bara fusk allting sa hon. Fimat i nevada öknen. De har hittat platsen där de spelade in allt, det ser precis ut som på bilder från “månen” säger hon. Sedan har de byggt likadana rymddräkter som de skulle haft då och testat dom, och de funkar inte alls i rymden, ännu mindre på månen. Det står i boken hon har läst.

UPDATE: Mycket snack och lite hockey på det här, såg ju inte mera dramatiskt ut än när ett flygplan landar. Förutom för de hade en tuff falmskärm som löste ut sig. Tacka vet jag den gamla goda tiden när de landade i vattnet. Det var rocknroll det.

Att flyga flygplan är numera nästan som att vara med i en action-film. Som när undercover-agenten ska träffa maffiabossen och blir visiterad ner till kalsongerna så att han inte är buggad eller har en pickadoll på sig.

Efter att ha tagit av mig rocken, lagt min tändare i en liten plastpåse, knutit av mig scarfen, tagit ur min laptop, tagit av skärpet, mobilen och alla tänkbara mynt och småsaker efter instruktioner av överspännda vakter fick jag ändå dörrkarms-grejen att pipa när jag passerade den. En lika överspänd säkerhetssnubber dyker upp och visiterar mig. Klämmer mig på skinkorna och tar mig på snoppen.

Spännande.

Sedan blir planet försenat en timme för en “extra säkerhetskontroll”.

När jag väll får boarda planet så blir det till hälften fyllt med massa små japaner. Jag hamnar såklart brevid en svensk familj med ett barn som skriker oavbrytet hela vägen till köpenhamn.

I köpenhamn tvingar de mig att springa till gaten där stockholms-planet ska gå. Självklart springer jag snabbare än vad de hinner lasta av mig bagage som jag checkat-in på det andra planet så stockholmsplanet lyfter utan mitt bagage. Tack för det SAS.

På det nya planet hamnar jag brevid en tjockis som försöker ragga upp flygvärdinnan genom att sno mitt kaffe.

Framme i stockholm får jag skäll av bagage-försenings-snubben för jag inte kommer ihåg vad det var för märke på min ryggsäck de valde att lämna i köpenhamn.

Sedan vägrar mamma att komma hämta mig på stockholms centralstation med hänvisningen till “att det är så mycket trafik i stan” så jag hamnar brevid ett gäng fjorton-åriga tjejer på tunnelbanan som tävlar i vem som kan skrika högst i falsett.

Vill också påpeka att jag var bakfull hela resan för jag var ute med jobbet på julmiddag dagen innan.

Tobias tjuvlyssnar på frisören och killen som blir klippt i stolen brevid.

-Have you seen the website give us back New York?
-No, what is it?
-Its at giveusbacknewyork.com and they are like dutch people claiming back New York…New York used to be New Amsterdam you know. Its really hilarious.
-No way..
-Yeah, the have like Empire State building with all red lights and stuff like that, totally awsome.
-Oh my god…sounds really funny, i have to check it out

Websiten giveusbacknewyork.com var det sista jag och malin gjorde på vårat gamla jobb. Och nu pratar folk om det i frisörsalonger. Känns så sjukt overkligt. Vår lilla kampanj är något som riktiga människor pratar om, och tycker är roligt. På riktigt.

Det är många som kastar stenar på folk (som mig) som jobbar i reklambranchen. Hur onda och elak vi är. Men jag ser på det så här: Reklam kommer alltid finnas, det är en del av vårat samhälle. Reklam finaniserar sjukt mycket och det mesta vi kan göra för att påverka detta är hur vi väljer att rösta i våra val.

Och folk hatar reklam. Reklam är det som avbryter och står ivägen. Men om jag då kan använda min gnutta talang för att göra reklam som folk tycker är roligt eller tänkvärt, göra något de pratar om på frisörsalonger och ge dem ett leende framför TVn, då har jag iallfall gjort världen lite lite bättre.

Reklam kommer alltid finnas där och då vill jag försöka göra mitt bästa för att den ska vara så underhållande och intressant som möjligt. För det är det jag är bra på. Visst så räddar jag inga svältande barn afrika, men jag tror inte att jag gör världen sämre.

Dumstrutar delas ju vanligtvist ut till höger och vänser. “Statsminister Reinfeldt borde ha en dumstrut på huvudet”, “Man kunde se hans dumstrut vaja på långt håll”, och så vidare.

Men varifrån kommer denna dumstrut. Vem uppfann den och vem var den första att bära den.

Att ha strutar på huvudet är inget unikt. Det har funnits i kulturer världen över sedan adam och eva klättrade ner från paradiset. Det finns i Lappland, på stjärngossar, hos Mi’kmaw folket i Kanada, hos massa inka-indianer, på trollkarlar och tomtar och hos stammar på karibiska öar för att bara nämna några exempel.

Själva dumstruten kan dock härledas till en enda man, nämligen John Duns Scotus. På engelska heter dumstrut Dunce Cap och avbildas ofta med ett D skrivet på sig. Allt tack vare denna man, John Duns Scotus född 1266 i byn Duns på de skottländska fälten.

John Duns Scotus var en teolog som skrev böcker om filosofi, teologi och logik. Han var lärare vid såväl Oxford som Cambridge och grundande skolan för skotsk skolastisk filosofi. Hans sympatisörer kallades för “the Dunsmen”. Enligt rykten så blev John ihjällhuggen med pennor av sina studenter när han försökte få dem att “tänka hårdare”.

John Duns Scotus med sin strut.

Johns filosofi var allmänt reskepterad fram till 1500-talet då den började bli kraftigt kritiserad av reformister och humanister. Dunsmännen försökte försvara sin tro men när deras argument bliv allt tunnare och svåra att förstå började den allmänna uppfattningen vara att Dunsmännen var ett gäng puckade idioter.

Och struten då? Jo, enligt John Duns Scotus var en strut-hatt ett måste då den ökade möjligheten till inlärningen. Struten skulle på magiskt sätt lättare leda kunskap från gud rakt in i bärarens huvud. Men eftersom dunsmännen gick från att få respekt till att se pås som en skock byfånar så fick struten en innebörd som var närmare “idiot” än “där går en man som sammlar in kunskap”.

Så var det med det. Vart skamvrån kommer in i bilden är en annan historia, det får utredas vid ett annat tillfälle.

6. Du skall icke (aldrig aldrig aldrig) använda “nudge”-funktionen eller de där jävla irriterande stora läskiga röda läpparna som pussas över hela skärmen i MSN, animerad porr-emotikoner däremot är inte bara tillåtet utan bruk av dessa är uppmuntrat.

Julstök i amsterdam, vi bakar pepparkakor. På denna plåten syns tre neger-grisar, ett hakkors och en (uppochnedvänd) giraff. Giraffen skulle egentligen haft vingar men det var så meckigt att få på.