…är att hon kan kräkas upp hela popcorn. Sjukt bra.

Fan va mycket gnäll och klag det blivit i bloggen på sistonde, jag vill ju egentligen bara blogga om albatrosser runt halsen, resor till hollands högsta punkt och om hur jag spenderat tre cent för mycket nästan hela livet. Men Ni får hålla till godo med lite klag tills dess.

När jag började på min första reklambyrå kände jag mycket “Coolt, det är här människor som är som mig hänger - och man kan till och med tjäna lite pengar”. Även om många var olika fanns det ändå någonslags grunduppfattning om vad bra film/musik/kläder/attityd/whatever var. Någonstans kunde jag känna att om jag verkligen gillade något, var det stor chans att andra på byrån också gillade det.

Det spelades musik jag gillade, pratades om film jag uppskatade, skrattades åt youtube-klipp som jag tyckte var roliga.

På min nya byrå är det lite uppochnedvända världen. Missförstå mig rätt, jag diggar verkligen alla här - de är roliga, duktiga, ambiösa och nivån på arbetet vi gör här är normalt högre än på någon av de andra byråerna jag varit på.

Men ändå. Jag känner mig ibland så helt tokigt lost i smaken och konversationerna här. På min nuvarande byrå gillar man superhjältar, bilar, explosioner i rymden, actionfilmer från 80/90-talet, reklam och pre-pubertala skämt om sex. Vilket egentligen är fine, allt går att prata om (förutom bilar) men det blir lite väl segt ibland.

Jag önskar bara att få komma in på jobbet och höra en låt som jag spontant utbrister “det här är grymt, vilka är det” till. Eller få ett filmtips som jag faktiskt funderar på att kolla upp. Eller att någon pratar om något som gör mig exalterad (vilket inte är whatever bilmärkes nyaste modell). Som det brukade vara.

Här om dagen pratade min chef om en “awesome” scen i filmen Deep impact. Jag har inte sett Deep impact men jag kan höra på titeln att jag inte skulle gilla den. Se på affischen tänka hur dåligt det ser ut. Vi pratar om kampanjer med tjejer som flyter i rymden. Det är också “awesome”. Jag stirrar tyst ut genom fönstret och hoppas att vi börjar prata om något annat snart.

Men fortfarande, jag gillar verkligen alla här. Och vi gör bra jobb.

Jag bara önskade att orden “awesome” och Deep impact inte skulle sägas i samma mening. Någonsin.

Jag vill tacka svenska bloggkommittén för priset för “bästa blogginläggs-titel 2007″ (se post nedanför). Jag tycker det är modigt av de att dela ut det redan såhär i mars.

Jag vill tacka alla som gjort det möjligt och kom ihåg: Ät mera gröt.

När jag står på min balkong hemma och röker kan jag se in i lägenheten snett över gatan. Där i fönstret sitter alltid en äldre man, kanske i 60-års åldern. Han sitter verkligen alltid där.

Jag kan inte riktigt se vad han gör på grund av vinkeln jag står i men jag gissar att han läser, skriver/ritar på papper eller sitter med en laptop. Jag undrar vem han är och vad han gör. Varför han alltid sitter där och ser koncentrerad ut? Under hela tiden jag har spionerat på honom har han knappt lyft blicken från vad han nu gör.

Jag brukar fantisera lite om mannen i fönstret. Hur hans liv ser ut och så.

Igår tog allt en ny vändning.

Jag stod och rökte som vanligt och titta på mannen. Helt plötsligt dyker det upp en ung, typ 25, mörkhyad man i en rödaktig (nästan rosa!) badrock. Han gick fram till mannen i fönstret, la armen på hans axel, de pratade lite sedan gick han ut ur rummet igen. Mannen i fönstret fortsatte koncentrerat med vad det nu är han gör hela tiden.

OMG, sa jag till mig själv, mannen i fönstret är en homosexuell man med försmak för unga mörkhyade killar.

Historien tog en helt ny vändning. Det stämde inte alls in på den verklighet jag hade skapat åt mannen i fönstret.

Nu kommer det bli ännu mera spännande att spionera på honom när jag vet att han inte är en vanlig gammal tråkig gubbe.

Och, ja. Jag skrev enbart detta inlägg för att få pris för bästa blogginläggs-titel.

Eller egentligen inte. Fast den här print-annonsen var ganska rolig.

Harley-Davidson Tours

Lite tankar om tid.

En kamrat som jobbar i samma branch som mig berättade en “lustig” historia. Han jobbar just nu med en frilansare som jobbar från sverige och över telefonen vid sex-tiden på kvällen fördes följande konversation (typ):

-Ok, men fixar du klart det tills imorgon.
-Nää, det hinner jag inte, jag ska iväg på middag vid sju.
-Men..det här är ju ett jätteviktigt projekt, vi måste få klart det här tills imorgon.
-Men jag har ju bestämmt middag med vänner.
-Men, det måste bara bli klart.
-Alltså, jag jobbar en 8-timmars arbetsdag. Nu ska jag gå och äta middag.
-Men, du måste ju fan fixa det här.

Och vi skrattar. Vi tycker det är roligt med den svenska frilansaren som tror han bara kan gå och äta middag i glada vänners lag fast projektet måste vara klart imorgon. Vi fnissar lite åt hans “jag har faktiskt en 8-timmars arbetsdags” anmärkning och tänker om vi själva skulle säga på jobbet “Jag kan faktiskt inte jobba över, jag ska och äta middag med några kompisar” så skulle inte ens någon ta oss på allvar, de skulle skratta lite och sedan förvänta sig att vi sa “just kidding” och hoppa tillbaka till att jobba. Vi (jag) sätter jobbet före allt annat utan att ens reflektera. Det är bara så det är. Måste ett projekt vara klart tills imorgon..då är det fan klart man stannar.

Jag brukar tänka att jag älskar mitt jobb, det gör jag verkligen, även om det är lite motigt just nu. Jag tycker att det är en av världens bästa jobb (herregud, vi får betalt för att fika och försöka få varandra att skratta) och kanske det jobb i världen som jag är mest lämpad för. Jag är ju faktiskt duktig på mitt jobb.

Och med dom fördelarna kommer nackdelar. Att man ibland måste jobba hela nätterna, att om något måste vara klart tills imorgon så kan det inte vänta, ibland måste jag komma in på helgerna och sitta bakfull och försöka komma på något genialt.

Och ibland blir det jobbigt. När man egentligen vill gå ut och äta den där middagen eller bara ligga under ett täcke med flickvännen och mysa, men det går inte, för jobbet kallar. När man inte kan planera något för helgen för man kanske måste komma in och jobba. När man kommer hem så sent flera nätter i rad att man knappt gjort något annat än att sova hemma.

Det konstigaste är med vilken automatik vi gör det. Hur vi tycker det är lustigt med någon som vill jobba en 8-timmars arbetsdag. Att vi aldrig ifrågasätter om allt jobb skulle vara värt vad man får ut. När man inte har tid för saker, men det är ok, för det var jobbet som kallade. Att vi aldrig reflekterar över all tid vi ger bort.

Företaget KishKish har lanserat det kanske coolaste på länge, ett lögn-detektor plug-in till skype (Voice Stress Analysis). Nu kan man alltså följa folks stress-nivåer och direkt avslöja när den man skypa:r med ljuger. Helt enkelt coolers.

Snart kommer man kunna ha samma funktion i sin mobil eller göra test på inspelade samtal. Det är inte långt att se att man skulle kunna till exempel ha samma funktion i sin klocka och helt enkelt live avslöja alla lögner och osanningar i takt med att de berättas för en.

Det är ju möjligen slutet för alla lögner och förbannade dikter. Ett ljug-fritt samhälle.

Shit, va tråkigt.

Men tufft.

Jag har kännt mig så jävla emo-bajs de senaste dagarna och har under mina rökpauser försökt reda ut varför. Det här är typ vad jag kom fram till:

Av olika anledningar är jag ganska pissed of på mitt jobb just nu –>

För att mitt jobb är så viktigt för mig och tar upp så stor del av mitt liv blir jag deppis och tråkig även på min fritid på grund av det –>

När jag är deppig och tråkig på min fritid orkar jag inte hänga med mina kompisar eller vara världens bästa pojkvän till min flickvän –>

När jag inte kan uppskatta min homies eller vara den bästa som det finns för min flickvän vaknar jag upp och känner mig tråkig och dum –>

När jag går till jobbet och känner mig tråkig och dum redan när jag går in genom dörren blir ännu mera pissed of och sur på det.

Sedan går det runt i ett oändlig emo-cirkel.

Typ så.

Vi är mitt inne i en pitch för ett tyskt företag, pga av detta har vi massa tyskar som kommer in och hänger på kontoret av och till. Tyskar är roliga och säger saker som:

“In germany we are teached not to have sex with our mothers”

eller

“I think a führer campaign could have a big impact on Germany”

allt på “what are you zinking about”-bryten engelska. Det är roligt.

Mera exakt hit.