Två bra saker en solig lördagmorgon som denna:

Hästpojken - det bästa från västkusten på hur länge som helst.

Kinky Afros inlägg om sex och underklassen. Fett med word på det.

Sjukt skön video där mario och brorsan luigi lär en inte ont oanande tonåring om sex och puberten. Man får bland annat se hur marios mustach blir könshår på såvär killar och tjejer och att spermier ser ut som läskiga spökmonster.

Swastika.

The deck of cards is composed of 55 cards in five suits: bows, arrows, peace pipes, tomahawks, and swastikas.

Sjukt bra. Kombinationen bågar, pilar, fredspipor, tomahawker och hakkors hör man ju nästan aldrig nuförtiden.

Lanserades 1907 som det “popular new Indian card game”. Ord på det.

Detta är hyggligt roligt, även om det till stor del är att sparka in väldigt vidöppna dörrar med stålhättetunga skor.

Katastrofala omslag

Glöm knark, kloning eller fildelning, det sverige behöver legaliserat är den gamla hederliga svärdkäppen. Och då menar jag inte bara innehav utan även runtbäring och spontana svärdsfighter mellan gentlemän på djurgårdsbron utan att polis eller stat ska lägga sin långa näsa i blöt.

Svärdkäppen är inte bara snygg och tuff, den är häftig också. Och varför skulle inte något så häftigt vara lagligt?

Jag säger som George Bernard Shaw: “Den man som säger sig känna kvinnorna är ingen gentleman. Nu ge mig min svärdkäpp, jag ska ner på stan och vifta lite”.

Igår på ett möte berättade någon sådan webb-snubbe att man gjort demographics, vad det nu kan hete på svenska, demografi?, på användarna på myspace vs. facebook.

Och vad det visade sig var att på myspace fanns alla underbetalda, tjocka, illa luktande och begåvningshandikappade och på facebook fanns de högutbildade, snygga och roliga.

Jag fick lite panik för jag bara hade ett myspace-konto. Hur kunde jag ha så fel.

Men men, nu är det åtgärdat. Jag är nu en stolt, typ, användare av facebook.

Bara så ni vet.

Som den unga urbana man jag är så hade jag beställt sådana t-shirts med tryck över det så kallade internet. Sådana jag skulle kunna bära för att känna mig lite funky fresh. Det var någon cool, hipp, trendig designkille med glasögon från brooklyn som hade gjort dom.

Idag var jag och hämtade ut paketet på posten.

Döm av min förvåning när jag öppnade paket. I det låg ett jävla signerat screentryck. Kära jävla hippa-designer, hur ska jag kunna bära detta?

Och det värsta är att min t-tröjor säkert kommit fram till någon screentryck-älskande bulgar som med nästan all säkerhet sitter och onanerar i dom just nu. Det är synd om människorna - speciellt mig.

..är jag fortfarande sjukt beroende på “gå till en annan blogg”-knappen på aftonbladets blogg-tjänst. Sådan skräckblandad förtjusning. Det finns en sådan otrolig samling människor där.

Mitt egna jävla narnia har just hört rykten om att det än idag, år 2007 ffs, finns personer under 65 som är rädda för att flyga flygplan.

Ja, jag vet att det är svårt att tro på.

Som jultomten och tandfen ungefär.