Molin brukar envisas med att köpa hem fair trade-produkter. Jag genomför här ett par korta recensioner (så kallade mini-recensioner) av det jag har prövat.

Fair Trade-apelsiner
Äckliga, sura och tråkiga. Betyg: En överkryssad geting

Fair Trade-kaffe
Smakade blask. Hur starkt man än gjorde det. Sen såg det ut som bajs blandat med vatten också. Betyg: En död nöjesguidengubbe.

Fair Trade-hagelslag(fråga inte vad det är, det är något holländskt)
Såg ut som musbajs, smakade någorlunda bättre. Betyg: Ett brinnande vasaskepp.

Fair Trade-vin
Har ju den fördelen att det innehåller alkohol så dricker man tillräckligt mycket så bedövar det smaklökarna. Men ändå. Äckligt. Till och med om jag var en desperat 14-åring skulle jag nog hellre dricka hemmablandad häxa än fair trade-vin. Betyg: En ihjälslagen Burma-munk.

Slutsats: Ska det vara helt jävla omöjligt att göra något som smakar ok bara för man får vettigt betalt och får vara med i facket? Jag fortsätter stödja exploatering av folk tills de får igång någon jävla kvalitetskontroll.

Som ni säkert har läs har Wes Anderson och grabbarna i väntan på premiären av The Darjeeling Limited släppt kortfilmen Hotel Chevalier med Jason Schwartzman och Natalie Portman gratis på nätet.

Hotel Chevalier ska tydligen vara någonslags prequel till Darjeeling Limited.

Iallafall har mongosarna bestämt sig för att bara låta den gratis nedladdningen ske via itunes. Vilket är ett hell för oss som inte gillar itunes. Jag tänker fan inte ge iväg med kreditkortsnummer för att skapa en jälva itunes store användare till något som ska vara gratis.

Som tur är kommer här mitt jävla narnia in och tipsar om följande länk:

http://www.megaupload.com/?d=1HD66L70

Bara att ladda ner och njuta utan att ens behöva tänka på att öppna itunes. Gott så.

Asså, när sover man egentligen middag, gör man det före och efter middagen?

Min morfar brukade alltid claima att han “sov middag” när han tog en tupplur efter lunchen, det kan väl inte vara rätt. Man kan ju fan inte “sova middag” klockan ett på dagen.

Men kanske är “sova middag” en svensk översättning av “siesta” och de missat att middag inte betydde mitt på dagen utan det man äter i början av kvällen.

Ett av mina få konkreta mål i livet är att utveckla ett rop-beteende när jag blir gammal.

Om ni någonsin varit på ett ålderdomshem eller annan plats (bingohall?) där riktigt gamla människor samlas så har ni kanske märkt att det allt finns en person som sitter i något hörn och ropar. Oftast “haaaallååå, haaallååå”. Om man går fram och frågar dom vad de vill så blir det bara tysta.

Detta kallas rop-beteende. Man liksom bara ropar för skojs skull, för man är gammal och skön.

Jag har funderat lite på vad jag ska ropa. Det vanligaste verkar ju vara att bara upprepa hallå. Det duger nog för mig också.

Men jag skulle kunna köra på antingen “allergidagis” eller “intelligenshandikapp” också. Vi får se.

Hello Tobias. All i want for christmas is a big phat penis to please my girl

Jag älskar att de lärt sig mitt namn, det blir så mycket personligare. Jag svarade på spamet och frågade om det inte var lite tidigt för att önska sig julklappar nu (det är ju ändå september). Får se om de svarar.

I övriga nyheter så finns det minst en bra låt på babyshambles nya skiva.

Jag är inte ett så stort fan av spel överlag, jag tycker det är djävulens verktyg. Men det här promotion-spelet för Dexter tycker jag var fantastiskt roligt. Spela själva här, ni kommer fastna i timmar eller nått.

Om ni inte är så haj på italienska så ska ni klicka på “gioca” för att starta spelet, sedan gäller det att hugga så många gånger mellan fingrarna genom att trycka på space. Man får olika poäng för mellan vilka fingrar man hugger.

Just nu har jag det fjantiga personliga rekordet på 700, men jag har just börjat.

Vill bara säga att jag är sjukt pepp på Sex in the City-filmen. Det kommer bli jag och 200 tonårsgravida tjejer som köar för att få biljetter när den har premiär i vår nästa år.

Hoppas det bli camping över natten utanför bion. Då kan vi dricka varm choklad ihop och prata om vilken av Carries klänningar vi gillar mest, vem i serien vi identifierar oss med (alla kommer säga Carrie) och vilken kille som Carrie egentligen passade bäst ihop med (jag vet att jag kommer stöta på hårt motstånd i mina Berger hyllningar, men om någon ens nyser Aidan så får de fan ställa sig sist i kön).

Ok, historien går såhär. En dator blir stulen, tjuven sitter och klickar runt lite på den, tar lite sköna bilder på sig själv med sina snygga tatueringar med den inbyggda kameran. Vad han inte vet är att datorn har Flickrbooth installerat, en applikation som automatiskt postar alla bilder tagna med kameran på den rättmätiga ägarens flickr-konto.

En kompis till han som fick datorn stulen ringer honom och säger antagligen någonting som “Dude, fucking lol, a pic the thief just appeared on your flickr. Fucking roflol!”

Det blir en stor internet-hit (flickr-bilden har i dagsläget setts 257 816 gånger) och till slut känner tjuven att det är nog bäst att ge upp, knatar in på närmaste polisstation och berättar den väldigt troliga historien att han köpte datorn i god tro av en kompis.

Vem sa att inte internet kan lösa brott. Snart är poliser helt onödiga.

Se bilden på flickr här.

Facebooks news feed-hypnos

Symptom: Den insjuknade sitter bara där framför facebooks news feed oförmögen att göra mycket annat än att reloada den någon gång i minuten. De klickar inte på något eller interagerar med någon utan sitter bara där paralyserarad bakom news feeden och verkar vänta på något stort ska hända. Oftast händer ingenting förutom att någon av deras kompisar bjuder in dem till att använda hot potato applikationen.

Sjukdomstillståndet kan liknas vid hur åskådare till en bilolyckor reagerar, de vet att det är hemskt och att de borde agera - men istället blir de bara stående och passivt tittar på. I timmar.

Jag brukar titt som tätt slänga mig med uttrycket “mina fem cents”. Som i: “Asså, det här är bara min fem cents, men är det inte lättare om vi bara gör på det här sättet.” Jag använder det på såväl svenska som engelska.

För några dagar sedan var det någon som rättade mig och sa “heter det inte två cent”. Nähäru sa jag, jag har rätt, är bäst och du kan bara hålla käften.

Nu googlade jag det hela och till min djupa förvåning fick jag följande resultat:

“my five cents” - 28 900 träffar
“my two cents” - 2 040 000 träffar (plus ett jävla wikipedia-inlägg om uttrycket)

Jag har spenderat tre cent för mycket nästan hela livet. Nu är jag förbannad och vill ha mina pengar tillbaka.

Jag googlade vidare och upptäckte att användningen fem cents istället för two cents verkade vara extra vanliga på sidor skrivna på svenska. Jag undrar om det finns någon anledning till detta, något tv-program eller lärobok i engelska jag kan skylla på. En syndbock måste hittas så jag har någon att spy ut min ilska över.