Idag stod jag i kön för att beställa kaffe på ett centralt beläget fik i stockholm. Jag stod sist och framför mig var det cirka tre - fyra personer. Helt plötsligt dyker en 30+ dam upp och verkligen tränger sig in mellan mig och personen före mig.

Som den svensk jag är knyter jag såklart näven i fickan och låter hennes beteende ske utan att ljudligt påpeka det.

När vi har stått i kön ungefär fem minuter till vänder sig damen helt plötsligt om och säger “ursäkta mig att jag trängde mig, men jag stod här först men jag var tvungen att springa bort till mitt barn som började skrika.”

Kunde hon inte sagt det på en gång liksom.

Nu kände jag mig jättedum för jag spenderat de senaste fem minuterna med att spotta på hennes jacka bakifrån, torkat av mina leriga skor på hennes vita byxor samt skrivit “Jag är en jävla trängare och förtjänar att få spö” med röd tuschpenna över hela hennes ryggtavla.

Landade på arlanda vid elva tiden på kvällen i onsdags, började känna mig svag på flygbussen på väg in till stan. I taxin på väg från centralstationen började febersvettningen göra sig påträngande och när jag blev avsläppt utanför mammas lägenhet var jag så svag att jag knappt så jag knappt visste vart jag var. Snittade en bit över 39 grader på febertermometern när jag väl kommit upp i lägenheten.

Sedan har det varit feberdrömmar och Stieg Larsson-läsande för hela slanten . (Deckare är fan fenomenala att läsa när man är sjuk, bara att plöja på - handlingen kan man greppa med reptilhjärnan ändå).

Idag när jag vaknade upp trodde jag att jag hade klart mig undan men sedan började diverse otrevliga mer eller mindre flytande substanser spruta ur diverse här onämnbara kroppsöppningar.

Christmas - I love you

Till saken hör ju att jag var sjuk bara för några veckor sedan. Vad är detta? Dålig karma för något jag gjort eller har bara mitt immunförsvar förintas av det holländska låglandet.

Sista arbetsdagen 2007 börjar lida mot sitt slut. Sen blir det mot flygplatsen för att ta sig hem till Sverige.

Lata dagar väntar.

Några gånger den senaste veckan har jag spontant kommit och tänka på hur genialt det var av The New York Post att rapportera om Ike Turners död med rubriken “Ike beats Tina to death”.

När jag kommer att tänka på det brukar jag småskratta till lite. Spelar ingen roll om jag är ute och går eller ensam på toaletten. Jag skrattar till ändå.

Antagligen tror min omgivning att jag håller på att bli galen.

Kan inte fatta att jag helt har missat att kolla på Arrested Developments tredje säsong. Den har bara legat där på hårddisken utan att jag tänkt på att den bör tittas på.

Nu håller jag på att åtgärda misstaget och jag kan inte annat än att sjunga “i’m lovin’ it” med pitchad röst efter varje avsnitt.

För er som inte har sett kan jag här ge er bland det roligaste från säsongen.

Min namne Tobias Funke kombinerar sina två utbildningar som analyst och therapist och skaffar därefter visitkort som ser ut så här:

På tal om inget så är kanske översättningen till “firma ruffel & bygg” som tv4 kallade serien när de började köra den kanske den mest pinsamma översättningen sedan att filmen “swingers” översattes till “Du var är brudarna”. TV4 tog ju dock sitt förnuft till fånga och tog tillbaka originaltiteln efter två veckors sändning.

Var snäll att klicka för att fortsätta.

1992, tre år efter återförenandet av väst- och öst-tyskland, bestämde den tyska staten sig för att göra flygobservationer över all allmän skog i landet. Till deras förvåning hittade de då i tallskogen utanför Zernikow i nordöstra tyskland ett välplanterat hakkors av lärkar.

Hur hade det kommit dit? Vem hade planterat det? Och varför?

Det finns inget helt säkert svar på den frågan, men det finns två teorier.

Den ena teorin säger att det var lokalbefolknings sätt att visa sin lojalitet till Hitler efter att en känd affärsman från trakten blivit bortförd till koncentrationsläger 1937 på grund av bristande engagemang i hela nazi-grejen. Genom att plantera träden hoppades man kunna säkra sig själva och sina homies.

Den andra teorin menar att de var planterade av Hitler Jugend-kids inför en av Adolf Hitlers födelsedagar. Istället för ett stor födelsedagskaka liksom.

Hur som helst fick alltså det drygt 60 kvadratmeter stora hakkorset står där i skogen obemärkt ända fram tills 90-talet.

När det upptäcktes försökte myndigheterna göra något åt saken. 1995 så tog man bort 43 av de 100 lärkarna, men när man gjorde en ny flygundersökning år 2000 så kunde man fortfarande se hakkorset (bilden i början av inlägget är från det året). Då bestämdes att ytterligare 25 träd skulles ta bort och efter det ska tydligen hakkorset vara svårt att hitta.

Men nästa gång ni är i ett flygplan över nordöstra tyskland så kanske det är värt att hålla ett extra öga ut genom fönstret. Man kanske kan får se något roligt.

…vi dagligen spenderar cirka 12% av våra tankar med att tänka på framtiden.

Tänk på det ett tag.

Jag har nu i flera dagar funderat lite på att växa upp. Bli vuxen på riktigt liksom.

Är det någon som har provat på att växa upp?

Berätta gärna hur det är, pros och cons’ liksom.

Nu är jag tillbaka på jobbet, fortfarande kanske inte helt frisk men iallafall på bättringsvägen. De sista dagarna av sängliggandet spenderade jag med tv-serien Mad Men (ja, gossip girl tog ju slut).

Mad Men handlar ju som alla vet om reklambranschen på 60-talet och är för att inte skräda på orden helt fantastisk. Dock känner jag mig lite partisk till det hela då igenkänningsfaktorn är så hög för mig (ja, jag spenderar också hela dagarna med att ha reviews i kostym, röka och dricka konstant samt tala nedlåtande till min sekreterare).

Bland det bästa med Mad Men är alla de sköna onliners kopplade till tidsandan och med reklamanknytning som folk häver ut sig, här kommer ett axplock från säsong ett.

En sekreterare kommer på en copy-lösning till en kund och en av kreatörerna beskriver för de andra hur det gick till,

It was amazing, like watching a donkey play a piano

En besviken överklass-pappa som inte förstår varför hans son ska jobba med reklam utbrister,

I see you out at restaurants having dinner with clients, you call it work. Its whoring! Its no job for a white man

Men mitt favorit citat är nog när huvudpersonen Don sammanfattar byrån han jobbar på med orden,

“This place has more failed artists and intellectuals than the Third Reich.”

Spot on. Hela reklambranschen i ett nötskal.

Jag längtar till nästa sommar när säsong två startar.