Igår klubbade riskdagen igenom ett beslut att göra extra insattser för det nästan bortglömda och utdöda “tvärtomspråket”. Många har kallat detta för en onödig utgift och att man egentligen borde låta naturen ha sin gång, men beslutet kommer ändå sedan de flesta partierna slutet upp bakom frågan. De verkligt insatta hävdar att det vore en stor förlust för Sverige som nation om tvärtomspråkets rika traditioner och kulturarv skulle försvinna.

Två av de åtgärder som ingår i det så kallade tvärtomspråks-paketet är dels obligatorisk andraspråksundervisning för alla svenska elever som har minst en förälder som pratar språket och dels att alla DVD:er som utges på den svenska marknaden måste innehålla texting på tvärtomspråket.

“Vi tycker detta är förjävligt och det vore ju egentligen bäst om språket bara dog ut”, säger en talesman för minoritetstungomålet på klingade tvärtomspråk.

Another day, another dollar, another tjejbloggsintervju. Den här gången är det LSM från tjejbloggen LoveSexMoney som står för svaren på frågorna. På klassiskt tjejbloggsmaner så är det en herrans massa text, men stay in there. Det är värt det.

(som vanligt är det inte tjejen på bilden som skrivit brevet)

Mitt eget jävla narnia har ju bestämt att du är en tjejblogg, håller du med?
Ja och nej. Om man med tjejblogg menar att bloggen skrivs av en tjej så håller jag absolut med; det råder i dagsläget inga som helst tvivel om att jag är tjej (förutom att killbloggen Mitt eget jävla Narnia en gång påstod att jag egentligen är kille). Sen känns det kanske lite töntigt att bli kallad för tjejblogg, jfr tjejband. Och jag är ju inte särskilt töntig. Å andra sidan igen kan jag ju hålla med om att jag kanske skriver ganska stereotypt könsnischade saker och på ett kanske stereotypt könsnischat sätt ibland, fast med distans liksom. Men det är ju svårt att bryta med sitt genus; så jag erkänner, jag kommer ut som tjejblogg.

Vad tycker du är det viktigaste för att kunna få kalla sig för en tjejblogg?
Att man är tjej eller skriver som en tjej; som jag skrev ovan, att man skriver för bloggvärlden stereotypt könsnischade saker (typ sex och relationer och sånt) och på ett ganska stereotypt könsnischat sätt. Jag orkar inte gå in på vad det betyder (säg åt dina läsare att läsa en bok om genus och länka dem till den där undersökningen om vad män och kvinnor bloggar om) (eller jag går in på det lite i fråga 5 förresten). Om det är nån fomme här som säger att män också kan blogga om relationer, så ja klart de kan men se föregående mening.

Tror du man måste vara tjej för att ha en tjejblogg?
Först tänkte jag att det bara går om man är tjej eller typ en camp queen. (Det betyder inte campingdrottning, utan camp är brittiska för fjollig och queen är bögslang och säger sig självt). Sen kom jag på att man kan nog vara icke-tjej utan att vara camp as a row of tents också, det handlar ju egentligen om språket och anslaget man använder. I dagsläget är väl Festa Mysa Maila den enda tjejblogg jag läser som skrivs av en kille (ångest är också ett skönt könsnischat ämne som det ser ut idag och han använder absolut ett stereotypt kvinnligt språk), men han är bara lite små-camp.

Vem tror du egentligen det är som bestämmer om en blogg är en tjejblogg, den som skriver eller dom som läser?
Samhället *pretto-feminist*

Vad har du för tips för den som vill skriva en tjejblogg?
Alltså, du bör nog studera kvinnligt genus ett tag och försöka tillskansa dig det, men här kommer en heads up: Använd ett rikt och berättande språk med en intim och personlig touch, använd mycket vardagliga ord och talspråk. Tänk på att kvinnor alltid haft hemmet och de mellanmänskliga relationerna som sin sfär och det är där ditt språk har fötts och utvecklats och det är vad som är viktigt i det privata samtalet som påverkar vad du skriver om, vilket är typ sex, ångest, relationer, kanske lite mode, lite husdjur, lite fika-anekdoter etc.

Tror du Mitt eget jävla narnia skulle kunna bli en tjejblogg?
Om du ger dig fan på det tror jag att du kan komma en bra bit på väg, men jag tror att språket blir det du kommer få svårast att övertyga i. Du använder ett ganska utpräglat killbloggsspråk och jag tror att det är något som sitter ganska långt inne för din del.

Vill du önska Mitt eget jävla narnia lycka till med att bli en tjejblogg?
Ja, lycka till Tobias! Jag ska göra en intervjuserie om killbloggar, om du misslyckas med att bli tjejblogg kan du få vara med där

Mitt eget jävla Narnia bockar och tackar för svaren. Visst börjar det kännas som i kommer nått vart. Förhoppningsvist kommer det en till tjejbloggsintervju imorgon, men det är ju massa helgdagar och strul så i värsta fall får ni kanske vänta lite.

(Läs alla poster om tjejbloggssatsningen genom att klicka här)

När man ligger ensam i sin säng och känner sig lite deppig för att allt är så mycket knas just nu samtidigt som man frenetiskt trycker på “refresh”-knappen i gmail och hoppas att något snällt mail ska komma in så kan iallafall googles reklam muntra upp en.

Det känns skönt att veta att det är någon som älskar mig.

Även om han heter Gud. Och berättar det genom google ad words.

Jag har länge funderat på att omforma Mitt eget jävla Narnia till en tjejblogg, men jag har varit lite osäker på hur jag ska gå till väga. Därför inleder jag nu en intervjuserie med några av mina favvo-tjejbloggare för att styra upp den här skutan och i slut ändan kunna putta bloggen i den riktning som både ni som läsare och jag som författare förtjänar - nämligen att det blir 100% tjejblogg av det hela!

Först ut är Ania från tjejbloggen Same shit, diffrent day! Hurra för henne!

(kom ihåg att det inte är tjejen på bilden som skrivit brevet)

Mitt eget jävla narnia har ju bestämt att du är en tjejblogg, håller du med?
Eftersom mitt eget jävla narnias ord är min lag så får jag väl gå med på det, även om jag (och många andra) har svårt att hålla med om att jag är en tjej. i praktiken alltså. i teorin ja, så okejdå, jag får säga som pippi långstrump: jag är en tjej (hon sa dock “ett barn” och inte en tjej) och det här (inte det här, det är är ju mitt eget jävla narnia, men you know what i mean) är min blogg (fast pippi sa “mitt hem” och inte min blogg) alltså är det en tjejblogg (fast pippi sa “ett barnhem”). okej?!?

Vad tycker du är det viktigaste för att kunna få kalla sig för en tjejblogg?
I praktiken: att man har brön&fjös, i teorin: att man gillar såhär tjejiga grejer. typ sminka sig och så. göra sig fin. inte typ såhär… teknik och sånt. mobiltelefoner.

Tror du man måste vara tjej för att ha en tjejblogg?
Måste man vara nazist för att ha en nazistblogg? måste man vara håkan steen för att ha en musikblogg? måste man vara moderedaktör el dyl för att ha en modeblogg?

Vem tror du egentligen det är som bestämmer om en blogg är en tjejblogg, den som skriver eller dom som läser?
Självklart den som skriver, om han/hon väljer att skriva killiga saker om typ såhär… teknik och sånt. mobiltelefoner. så.. ja, då blir det ju en killblogg. om man väljer att skriva om tjejiga saker, typ såhär… göra sig fin och så. smink. och killar (HIHI) så blir det ju automatiskt en tjejblogg!! :):)))

Vad har du för tips för den som vill skriva en tjejblogg?
Som jag redan sagt, det handlar mycket om vad man gillar. om man gillar rosa eller blått. om man gillar smink eller mobiltelefoner…

Tror du Mitt eget jävla narnia skulle kunna bli en tjejblogg?
Jag tror att mitt eget jävla narnia har en stor potential att bli en bra tjejblogg, till exempel har inläggen många gånger redan handlat om saker som att tex göra sig fin och så. läderbälten tex. fast du måste nog sluta med att ha döda råttor i väskan, det är inte så tjejbloggigt :C :C :C
fast att ha en väska är ganska tjejbloggigt!! :D :D :D

Vill du önska Mitt eget jävla narnia lycka till med att bli en tjejblogg?
Absolut, can’t wait!!!!

Mitt eget jävla Narnia tackar Ania för mödan och de värdefulla tipsen. Imorgon kommer nästa tjejbloggsintervju, jag kan knappt vänta. Kan ni?

(Läs alla poster om tjejbloggssatsningen genom att klicka här)

Jag är inget större Elvis-fan men jag har nog alltid godtagit faktat att han var en stilig ung man. Man har ju sett suddiga svartvita filmklipp där han dansar med gitarren och flickorna svimmar omkring honom. Att Elvis var hot är ingenting jag någonsin ifrågasatt.

Men så råkade jag zappa förbi en elvis-film när jag låg i soffan och slappade i söndagmorgon. Elvis åkte i en öppen bil på typ Hawaii och sjöng. Och jag började tänka “Är han egentligen inte ganska ful?”. Han har små grisögon som sitter ganska långt i sär, värsta Jay Lenno-hakan och näsan ser plastikopererad smal ut.

Kan det vara så att hela världen bara gått på myten om att Elvis var en hotting och ingen vågar ifrågasätta det? Kejsarens nya kläder i Elvis tappning liksom

Jag gillar inte läderskärp. Och ännu mindre gillar jag flätade läderskärp.

Eftersom jag tycker att min smak borde vara regel för alla blev jag lite förvånad när den ibland tvivelaktiga killmodesiten manolo.se höjde de flätade läderbältet till skyarna.

Jag hade planerat att ignorera artikeln men tror ni inte fan att jag ändå står inne på episode (holländsk second hand-kedja för den oinsatta) och fingrade på ett brunt och begagnat flätat läderbälte idag. Och tror ni inte fan att jag kände mig tvungen att köpa det jävla skräpet.

Så nu ligger jag här i min säng och tittar på mitt läderskärp och undrar va fan vad som hände.

Det börjar nu bli smärtsamt tydligt för mig att om jag levt in nazi-tyskland hade jag varit en av dom som knutit näven i fickan och glatt viftat med andra handen i rak vinkel. Mitt motstånd mot grupptryck börjar närma sig noll.

Tjejbloggen LSM tyckte jag skulle svara på en lista med frågor om mitt bloggande. Därför jag känner mig nostalgisk och jag faktiskt inte har fyllt i en sådanhär kedjebrevs-lista på länge tänkte jag gå med på det.

1. Hur länge har du bloggat?
Min första blogg, Camp Cupcake, startades våren 2004 och höll väl kanske ett halvår. Efter det hade jag en halvhemlig blogg med det långa (och konstiga) namnet “How advertising stole my heart while eating my soul and the story of the strange but yet attractive man” där jag inledningsvis skrev på engelska, den startades någongång hösten 2005 och höll sig även den cirka ett halvår.

Mitt eget jävla narnia i sin nuvarande form startades i juli 2006.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Det beror väl på vilken av bloggarna man menar. När Camp Cupcake drog igång hade just bloggarna börjat poppa upp och nästan alla som bloggade vid den tiden var antingen bibliotekarien eller datornördar. Min ide var att göra något annat och mycket oseriösare än vad den gängse bloggen var då. När mitt eget jävla narnia startades hade ju dagboksbloggandet tagit fart på allvar och sigge eklund blev intervjuad i varje tidning, då tyckte jag hela bloggvärlden verkade väldigt bajsnödig.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Jag letar nog fortfarande efter en blogg att bli förälskad i. Men jag tror att de två första bloggarna jag verkligen diggade var Det Ljuva Livet och Ett liv i exil. Känns lite tråkigt på något sätt att båda de två bloggarna fortfarande är aktiva fast jag inte pallar att läsa dom längre.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Vi får väl snacka Mitt eget jävla narnia här, för jag pallar inte rota upp något Camp Cupcake inlägg.

Jag tror jag kan se ett annat anslag och framförallt ett annat sätt att försöka vara lustig på. Och också att det på någotsätt fanns en annan frihet då, innan det faktiskt var så många som läste. Sedan tror jag generellt att bloggen blivit mera cynisk över åren.

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
Vette fan, kanske ett 30-tal.

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Jag läser ju ett helt gäng reklam/design-bloggar varje dag på jobbet, vissa för jag verkligen tycker de är roliga och andra för att hålla mig uppdaterad.

Men jag skulle på det hela taget tippa att det är 50/50 mellan “ämnesbloggar” och “dagboksbloggar”.

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Jag vet inte varför men min hjärna säger åt mig att skriva Kinky Afro. Kanske för att jag tycker han skriver bra och bloggen är rolig fast det handlar på tok för mycket om tråkig musik.

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
There is no one like me, tralalalalalal la.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Ha ha. Det låter liksom som att blogga är något som förändrar ens liv. “Vad tycker dina närmaste om att du är heroinberoende?”, liksom.

De enda som jag tror tycker något om att jag bloggar är mina kompisar i Sverige som vår ligga tokigt mycket med hjälp av raggningsrepliken “Du, vet du att jag känner han Mitt eget jävla narnia-Tobias”. De är nöjda tror jag.

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Asså, jag skriver väl egentligen inte så mycket alls om mig själv men visst. Det tror jag.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vare i din blogg, eller tänjs gränserna hela tiden?
Gränsen är väl ganska tydligt i att jag just in skriver om privata grejer alls. Inte för jag inte vågar utan för att jag inte tyckter det är speciellt intressant. Jag ser det lite som en samhällstjänst.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Tråkiga saker. Varför? För de är tråkiga.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Jag har alltid varit en sån som haft massa anteckningsböcker och gillar att skriva ner saker jag tycker är roliga och sånt jag tänker på. Jag ser min blogg som en enda stor anteckningsbok som andra kan läsa, jag bloggar alltså för att det är ett lätt sätt att spara tankar och roliga saker.

Men visst kan jag inte säga att jag inte bryr mig om att någon läser, jag blir jätteglad när någon gillar bloggen. Men jag skriver framförallt för det är ett smidigt sätt att dokumentera saker, och att just ha läsare peppar mig att göra så.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Jag tror att människor är olika hela tiden. Jag är olik hur jag är mot min mamma eller mot mina kompisar och så vidare. Så jag tror att man kan lära känna en del av en människa, den sidan hon/han visar på bloggen genom att läsa den.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej. Var är mina groupisar goddammit!!!!1!!

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Jo. Jag tror man kan hamna i situationer där man skriver om saker man inte vill för att ens läsare förväntar sig det. Det är inte bra.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Har inte haft så många hat-attacker. Inte en enda faktiskt. Men det kommer nog snart (note to myself: måste bli mera provocerande).

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej. Eller en gång skrev jag en kommentar med ett sjukt stavfel på en blogg, då skämdes jag.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
Nu är vi tillbaka till frågor som påminner om att bloggandet skulle vara något livsavgörande. Bloggandet är något jag gör i pauserna på mitt jobb och det finns inga nackdelar med det. Förutom när jag känner mig lite irriterade när jag inte skrivit något bra på länge.

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Det skulle jag tror. Troligtvist är jag ännu mera cynisk och bitter och kanske om vi har tur lite roligare.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
Ha ha, vilken pretentiös skitfråga. Ha ha. Det dummaste jag hört i dag. Jag tänker inte svara.

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Jag köper mindre anteckningsböcker.

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag börjar jobba senare för jag måste hinna läsa alla favvo-bloggar innan jag kan ta tag i något.

24. Nämn 5 bloggare som ska svara på den här enkäten.
I dont do kedjebrev.

Asså, det här med soligt sommarväder är ju ett jävla gissel, man får ju ångest om man bara vill ligga hemma och slöa framför datorn istället för att vara ute.

Jag har tidigare rantat mot att man aldrig bör berätta om sina drömmar. Speciellt inte blogga om sina drömmar. Fast sedan har jag också brutit mot det själv.

Inatt hade jag en dröm som var så uppenbart översymboliskt över mitt liv just nu att jag känner mig tvungen att dela med mig av den, om inte annat än i studiesyfte för forskare i övertydliga drömmar.

Jag drömde att jag var i en second hand affär och hittade den därra gråa A.P.C-koftan som jag hade sett på en modeblogg (så cool är jag) härom dagen. Den bara låg där i hörna och kostade 5 euro. Jag tog försiktig upp den och tittade på märkeslappen, jo visst det var rätt och koftan var dessutom i nyskick. Jag tänkte nervöst “hoppas den passar, hoppas den passar” och tog på mig den.

Och den passade perfekt. Jag stod där framför en spegel och tittade. Den satt verkligen som en smäck.

Jag var super-nöjd och skulle bara springa bort till kassan och betala den. Vilket kap. Verkligen.

Då upptäcker jag helt plötsligt att när jag har satt på mig koftan hade ryggdelen fastnat uppe på mitt bakhuvud vilket jag inte såg i spegeln jag tittade i. När jag drog ner koftans bakdel från skallen och den inte längre var spänd så passade den så klart inte längre. I verkligheten var koftan alldeles för stor och hängde in ens kvar på mina axlar.

Sen vaknade jag och inser att drömmen är en helt klockren symbolik för mitt liv just nu. Jag hade börjat göra någonting som verkligen kändes tipptopp och sedan nu i fredags förändrades alls och det här som jag trott var tipptopp i en tid visade sig vara någonting annat. Någonting som kanske inte alls är så bra. Precis som med A.P.C-koftan.

Mitt eget jävla narnia blir snuvad på konfekten - både i drömmar och i verkligheten.

Bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs bajs