Många har hört av sig och klagat på att det vart ont om inlägg på senaste. Det är inte därför jag är en elak människa som vill beröva er på er ändå glädjekälla i det annars så grå och trista livet.

Utanför att jag på det sista varit helt tom inuti.

Noll inspiration eller livsglädje.

Om man nu hade huggit mig itu med ett svärd hade det visat sig att jag bara var ett skal. Ingenting innanför skinnet.

För att råda bot på detta har jag bestämt mig för att åka på en enveckas så kallad inspirationsresa. Det bär av till Kroatien där jag ska berika och inspirera mig av deras rika kultur, det vackra vädret och den enligt hörsägen aldrig sinande floden av alkohol och olagliga droger.

Det är för att hylla denna resa kan ni nu se mig iklädd en klassisk kroatisk folkdräkt uppe i headern.

Så, tills nästa måndag. ha det så bra och ta hand om varandra.

Jag har märkt en tendens hos mig själv, varje gång jag ser någon stå och hålla i en karta så hoppas jag att de ska fråga mig om vägen.

Verkligen hoppas.

Jag försöker titta på personen snällt när jag går förbi och bjuda in till en “Excuse me. Do you know..”-fråga. Och inget gör mig så glad som när jag får den.

Jag kan dock inte bestämma mig för om detta är för att jag är en snäll människa eller för att jag vill visa mig överlägsen och världsvan inför förvirrade turister.

Om jag känner mig själv rätt så är det troligtvist det senare.

Idag har jag ingenting att säga. Ingenting alls.

Men så kom jag ihåg att någon berättade för mig igår att det finns en polismästare i Köpingsvik som heter Gay-Olof Andersson. Och det är ju faktiskt värt ett helt eget inlägg.

Gay-Olof.

Vilken grej.

I morse satt denna lapp vid mitt kylskåp. Jag läste “Såg 8 broccoli på din lott” och utvecklade snabbt dessa två teorier:

1. Jag har dött under natten och återfötts som en gammal tant som äger en kolonilott. En snäll granne har när jag låg och sov brutit sig in i min lägenhet och satt upp en lapp för att berätta för mig att 8 stycken broccoli-plantor har slagit ut på denna lott.

2. Jag är med i något lattjo triss-liknande-lottosystem som jag glömt bort. Någon har sett att jag har 8 stycken “broccolis” i rad på min lott och har därför vunnit sjukt mycket pengar. Lappen har någon satt upp för att förvarna mig för att dom vet om min vinst och snart kommer söka upp mig för att vilja låna pengar.

Sedan insåg jag att det egentligen stod “Sås och broccoli på din lott” och var ett meddelande från min flatmate och till lika bantar-kompis som en påminnelse att jag skulle ta med de matlådorna till jobbet.

Vilket inte alls var lika roligt.

Kategorin: “Det låter bättre om vi ljuger lite i rubriken” alternativt “Rubriksättaren och artikelförfattaren pratar fortfarande inte med varandra sedan den sistnämnda hånglade med den förstnämndas fru på tidinings midsommarfest förra året”.

(översatt till svenska för ingen jävel förstår ju danska)

-Du, det står ju i briefen att den här nya drinkmixen är en party starter.
-Ja, exakt. Den skapar liksom partyt.
-Så, va fan, vi skapar en skön visual som bara skriker “The Party Maker”!
-Skönt där. Men vad är party då?
-Öh, sådandär discobollar?
-Ja, men är inte det lite gay.
-Ja för fan, sjukt gay.
-Vad är motsatsen till gay-party då?
-Hmm. Svårt.
-Jag vet! Typ nakna tjejer.
-Ja, helt rätt där. Skönt. Nakna tjejer är fan straight jävla skönt röj-party.
-Så vad säger du om det här då: Tänk dig att man ställer in massa av de här drinkmixarna i kylskåpet och sedan nästa gång man öppnar bara BOOM sitter det en naken tjej i kylskåpet.
-Ha ha ha, fan va skönt.
-Men hur ska tjejen se ut då?
-Tänk typ Slitz-omslag 2001. Silikon och retouchad av bara helvete.
-Grymt! Vi skissar upp det och går och visar vår creative director.
-Lätt, sedan ska den här skiten upp på varenda jälva abribus-tavla i hela Köpenhamn.
-Yes, vi knäckte briefen. High five!
-High five!
*Klatsch*

Jag läste att gruvindustrin kan göra en stor come back.

Tydligen är det så att när ett land har över 5000 dollar i BNP per capita börjar de bygga och köpa saker vilket gör att behovet av råmaterial ökar lavinartat. Nu står en massa länder nära den gränsen och när de poppar över kommer det bli brist på järn, koppar och allt annat vi har nere i de nu icke använda gruvorna i Sverige.

Jag tycker det vore roligt om gruvindustrin blev 00-talets motsvarighet till 90-talets it-bubbla.

En industri som attraherar personer av samma virke som då befolkade it-företagen runt stureplan.

Fast nu i Norrland och Bergslagen.

Vi snackar unga entreprenörer i fleece-slipsar som annekterar gruvmark samtidigt som de bor kvar i studentrummet i Lund. Sköna KTH-nördar som sitter i gamla gruvstugor utanför kalix och beställer cykelbud med skrovmål från Frasses Grillbar och sover i våningsängar på kontoret. Anställda som åker skateboard i gruvgångarna och driver med folk som inte förstår att kopparutvinning är den nya ekonomin.

Man skickar folk på businessresor till Kanada för att kolla på gruvor men de spenderar all tid med att snorta kokain från stippors bröst. Riskkapitalister slänger pengar på alla som kan skilja på granit och gnejs. 16-åringar hoppar av skolan för att snabbutbilda sig till gruvmagnater. En ung visionär får sina email hem till mamma utgiven i bokform med undertiteln “Mitt liv i den nya ekonomin”.

Folk köper mark överallt men ingen börjar med någon gruvdrift, det tar flera år att testa innan man vet om det är lönt att börja bryta. Men det spelar ingen roll, “Spend money to make money” blir den vanligaste tatueringen på Bodens tatueringsalong “Int´ska de va´ ink”.

De nystartade företagen får namn som FramMining, Zlagg, Razor Copper och Minesters.

Alla får betalt i övervärderade aktieandelar. Och livet leker. Man ropar in Arne Jacobsen möbler för 10 gånger värdet på auktioner för det gäller ju “att leva i nuet”.

Sedan efter tre år kraschar bubblan när riskkapitalisterna kräver utdelning på sina investeringar utan att ett enda spadtag har tagits på den prospekterade marken.

De mest betydande gruvprofilerna flyr Sverige för att åka skidor och klaga på sossesamhället som hatar entreprenörer.

Glad nyhet från Holland:

Nu kan man köpa tågbiljetter med kreditkort i automaterna. 2008 liksom, fatta vilken grej. Framtiden har kommit till det nederländska låglandet. Bara visakortet rakt in i automaten, sedan är biljetten betald.

Fantastiskt.

Inget kan stoppa oss nu.

Snart kan väl de som har kontantkort till mobilen ladda korten över internet.

Eller nåt annat helt galet futuristiskt

I helgen har jag varit i Tyskland, Danmark och Sverige.

Nu är jag tillbaka i Holland.

Gott så.

Den mest fascistoida aktivtet inom hela den svenska grundskolan måste ju vara gympatimmarnas “Kast med liten boll”.

Den gympaläraren som i en svunnen tid kom på idén med att rada upp en klass på en linje med varsin liten ful gul boll i handen för att se vem som kunde kasta längst måste ju helt klart haft som fritidsintressen att mäta skallar och onanera till bilder av Darwin.

Det mest utslagsgivande momentet i denna aktivitet var att se vilka av killarna som kunde kasta killkast och vilka som fick kasta tjejkast (tjejerna fick per automatik bara kasta tjejkast, hur långt dom nu än kastade). De coola, snygga killarna som alla frågade chans på var automatiskt killkastare medan glasögonormarna och den där konstiga killen från Iran ingen vågade prata med var givna tjejkastare.

Sedan fanns det vi i den gråa mellanskalan som antingen kunde försöka röra oss närma de coola genom att envisas med killkast eller de som bara gav upp och körde tjejkast.

Jag envisades med killkast.

Även om jag visste att jag kunde kasta dubbelt så långt med tjejkast.

Det är viktigt att vara cool när man är ung.