Idag är det ju den 30:e November, Kalle dussins dödsdag som alla vet.

Jag har firat genom att baka lussekatter till youtube-klipp av Ultima Thule.

Vad har ni gjort?

Resume rapporterar, via expressen, att Ingvar Oldsberg aldrig besökt internet.

Inte en enda gång.

Tycker det känns lite otacksamt, han kunde väl iallafall avlägga en artighetsvisit.

Jag har ju ändå varit på hans gård Baldersnäs i motherfucking Dalsland liksom.

Sedan har jag en ide för en internet-version av “På spåret” där man zoomar ut från en webbsida jag hade tänkt pitcha till honom. Två lag, sittandes i varsin moddat high-tower chassi, ska trycka control-alt-delete på ett gammalt amiga-tangentbord och gissa vilket sajt det är så snabbt som möjligt. Jonas Birgersson skulle vara bisittare.

Men jag kanske får strunta i det nu.

Man kan lätt få bilden av att de inte alltid håller så hårt på lagen här i Nederländerna. Med all rätt, det gör det oftast inte.

Men det finns ett brott som är så hemskt att den holländska poliskåren inte kan undgå att sätta ner foten. Hårt och skoningslöst. En lagöverträdelse som är så emot samhällets normer att man inte på något sätt kan låta det fortgå utan en skarp reprimand. This is the fucking line and you do not cross it liksom.

Nämligen att cykla utan lampor efter mörkrets inbrott.

Här ser man inte mellan fingrarna, varje cykel som inte lyses upp ordentligt ska stoppas och ägaren tillrättavisas.

Det bästa är dock att den holländska polisen för att få fast dessa satans skurkar utvecklat en rutin som påminner om en blandning av monthy phytons spanish inquisition, pippi-poliserna Kling och Klang och kvarterspolisen i Anderssonskans Kalle.

De gömmer sig helt käckt på klassiskt 40-tals-manér bakom mer eller mindre fantasifullt ställe och när någon kommer cyklande utan lysande lampor hoppar de fram och ropar “Nobody expects the Dutch bicycle light police!”, ler lite och ger en böter. Och en klapp på axeln.

De senaste veckorna har jag sett poliser stå gömda bakom saker som reklamtavlor, träd, elskåp, buskar och parkerade bilar samt tryckta bakom hörn eller stå dolda i mörkret av någon trappuppgång. Alltid med ett drag på smilbanden och mössan käckt på svaj.

Jag själv är dock livrädd för dessa äppelkindade lamppoliser då jag fortfarande inte har betalt en bot jag fick för tre år sedan. Jag tänker att om dom stoppar mig nu kanske de hittar den och jag får betala en herrans massa ränta.

Och så kan vi inte ha det.

Det finns en punkt i varje människas liv när den klassiska gå-bort-presenten Aladdinasken går från att vara ironisk (Ha, ha. Vi gör precis som våra föräldrar) till att bli oironsik (Choklad är ju alltid gott).

Den punkten är när man växt upp.

En sån jävla tur för mig att de inte säljer Aladdinaskar i Holland.

Jag gillar att leva i okunskap.

Det finns en scen i “Lock, Stock and Two Smoking Barrels” där karaktären Tom berättar om en ide han har för att tjäna pengar.

Det hela går ut på att starta en fejkpostorderfirma för dildos och när folk beställer därifrån så skickar de tillbaka ett brev där de står att varan tyvärr är slut i lager. Med brevet bifogar de också en check med en återbetalning på de pengarna folk har betalt.

Tricket är att de som avsändare på checken skriver “Arse Tickler’s Faggots Fan Club” och tanken är sedan att folk inte kommer våga lösa in checken för att det är så pinsamt att gå till posten och visa upp något med en sådan avsändare.

Lite så tror jag att de tänkte när de valde namn på det internationella nätverket för utlandsboende svenska mammor och pappor till just “Svenska mammor”.

Ja, jag vet ju att vi borde vara jämlika. Men om vi kallar det för detta så kanske vi slipper snubbarna ändå.

Har liksom svårt att tänka mig killen i fikarummet som kör “Asså, jag kan inte lira fotboll ikväll, ska på möte med “Svenska mammor”.

Och. På måndagskvällen väljer mitt eget jävla narnia-tobias att bli full och gå sönder en smula.

inget konstigt med det.

Nu ska jag sova och förhoppningsvis vakna nykter i morgon bitti.

Jag såg den här t-shirten på internet och tyckte den var lite rolig. Ha ha, liksom. En häst som får en spikpistol i huvudet. Bang. Lite up the Arla-haren alley.

Sedan insåg jag att det inte alls var meningen att man skulle tycka det var roligt, man skulle tycka synd om hästen.

Det hela är någotslags t-shirtprojekt av o-ironiska 80-talister där pengarna går till Djurens Rätt och andra fina och duktiga organisationer. Projektet heter också agoodtshirt. Seriöst. A good t-shirt, vad är det för fel på kidsen idag liksom (Men, va ska vi kalla det då? Jag vet, agoodthisrt.com, för det är ju bra t-shirts för en bra sak! Klockrent, gubben!).

Om jag bara hade lite döda elefanter skulle jag börja snickra på mitt elfenbenstorn på en gång.

Jo, jag skriver fortfarande. Men eftersom jag nu ligger fyra dagar efter känns det lite pinsamt att skyta om det.

Men jag är en bit över 30 000 ord nu iallafall, det måste ju vara värt något.

I ett av det bättre south park-avsnitten från den senaste säsongen, Elementary School Musical, säger Cartman till sina vänner efter de sett High School Musical på video:

“If this is what’s cool now, I think I’m done. I no longer have any connection to this world. I’m gonna go home and kill myself. Goodbye, friends.”

Exakt samma sak mumlar jag konstant under den dryga en och en halvtimme jag sitter i biomörkret och ser How to lose friends and alienate people medan den övriga publiken, min kompis i biostolen till vänster om mig borträknad, skrattar, skriker och applåderar till transvestiter som strippar (HAHA! A chick with a dick!!), grisar som kissar på finskor och folk som trillar på ändan.

Jag läste Toby Youngs bok när den kom ut och trodde filmen iallafall skulle vara något i samma stil, jag hade struntat i att läsa något om den innan jag bestämde mig för att gå att se den. Ett misstag jag nu fick betala dyrt för, affischen borde ha förvanat mig men när jag såg den hade jag redan köpt biljetten. Här pratar vi alltså om en film som var så dålig att när jag kom ut ur biosalongen var jag i chocktillstånd, fick knappt fram ett ljud.

Och seriöst, är det filmer som denna som folk tycker är roliga överväger jag på allvar att bli eremit och bosätta mig på ett berg med en The Office-box och låtsas som att världen utanför inte finns.

På DN.se kan man göra det nya obligatoriska tyska medborgartestet. 17 rätt av 33 ska man ha om man ska kunna få bli medborgare i det tyska riket.

Jag hade 19.

På håret.

Men ändå, jag kan bli tysk. Vilken grej.

Detta firar vi genom att ha mig i lederhosen i headern hela helgen.