Det finns en fråga som varje gång den tas upp till debatt automatiskt resulterar i en infekterad diskussion. Ett tvistemål som slitit isär såväl kamratskap som romantiska förhållanden, gjort att trevliga utekvällar slutat med att folk inte pratar med varandra på veckor och nästan startat krig mellan mindre afrikanska nationer.

Frågan hur namnet på eurodance-gruppen Vengaboys (ni vet, kvartetten bakom hittar som “Boom, Boom, Boom, Boom!!”, “We’re Going to Ibiza” och “We Like to Party”) egentligen ska uttalas.

I princip finns det två läger:

- De som hävdar att eftersom de sjunger på engelska och att namnet slutar på boys (vilket också är engelska) så borde det uttalas “v-engaboys” (precis som det låter på svenska eller engelska alltså).

och

- De som hävdar att eftersom ordet “venga” är spanska så borde gruppnamnet uttalas “b-engaboys” efter som “v” på spanska uttalas som “b”.

Vengaboys eller Bengaboys alltså. Venga eller Benga. Benga eller Venga.

Ett tvistemål som skulle kunna stöpas och blötas i evigheter. Om det inte nu var så att Mitt eget jävla Narnia nu kommer med det rätta svaret.

Vilket är: Varken eller.

Det visar sig nämligen att Vengaboys är från Holland, och här (precis som i Tyskland) uttalas “v” som “f”. Det korrekta uttalet är alltså “Fengaboys”.

Tänk på det ett tag.

Fengaboys. Vilken jävla grej liksom.

*Mitt eget jävla Narnia-Tobias sitter och skriver på en jävligt viktigt presentation*

Platsen markerad på kartan här ovanför är byn Södra Lövsele. Den ligger i Skellefteå kommun, har inte speciellt många innevånare och skiljer sig egentligen inte nämnvärt från de andra 1000-tals småbyarna i Västerbotten.

Förutom genom en sak.

Fram till någongång på 50-talet hette Södra Lövsele Kräkångersnoret. På riktigt.

Det hade alltså ett namn på sin by som var en ihopsättning av orden kräk, ånger och snor.

Vi tar det igen - kräk, ånger, snor. Kräkångersnoret. Hur fantastiskt är inte det? Jag kan inte i mitt liv förstå varför man skulle byta bort det namnet. Rykten gör dock gällande att Södra Lövseles fotbollslag fortfarande går under namnet “Kräkångersnoret” och det tycker jag iallafall är en litet ljusglimt i mörkret.

Om det inte hade tagit bort namnet hade jag lätt skaffat mig en postbox där så folk hade kunnat skickat vykort till Mitt eget jävla Narnia-Tobias i Kräkångersnoret. För det måste ju helt ärligt vara det bästa nämnet på en plats någonsin.

Sen ska jag väl i den allmänna kunskapens namn säga att ortsnamnet kommer från orden: kräk, ett gammalt ord för djur, ånger som också betyder vik och nor som är en utskjutande udde i hav/sjö. Fast det blir ju inte lika roligt om man tänker på det. Så det tycker jag vi struntar i.

Just nu har vi en frilansare inne på jobbet som heter Neil Young. På riktigt. Dock är det inte den kanadensiska musiken utan en britt med rakat hår som kan en massa om flash.

Varje gång han mailar mig ler jag lite “hö, hö - jag fick just ett mail från Neil Young”.

Det hela känns lite som att leva i filmen “Office Space”.

-Yeah, well at least your name isn’t Michael Bolton.
-You know there’s nothing wrong with that name.”
-There was nothing wrong with it… until that no-talent ass clown became famous and started winning Grammys.
-Hmm… well why don’t you just go by Mike instead of Michael?
-No way! Why should I change? He’s the one who sucks.

Jag hade inte tänkte säga ett knyst om den där jävla Pirate Bay-rättegången, mest för att jag tycker de två TPB-killarna verkar vara sånna riktiga cunts att jag tror jag skulle ha svårt att hålla mig från personangrepp.

Men anyway,

jag tycker det är lite charmigt när gammelmedia ger sig på att förklara datta-slang. Som när man igår fick lära sig i Metro att “Epic winning LOL” kan översättas till “Stor seger jag skrattar högt”.

Jag tycker det förtjänar en egen akronym - SSJSH på er liksom!

Idag känns mitt liv ungefär exakt som den här bilden.

Roligt och dråpligt men ändå rent jävla livsfarligt för det finns tokar i hatt som håller i skarpladdade pistoler.

Någon gång förra veckan skämtade de på The Daily Show with Jon Stewart om att ett bra sätt att få bukt på ekonomikrisen vore att utlysa en Emergency Christmas. En extra jul i februari liksom, för att få folk att öppna plånböckerna och dra igång de sega kvarnhjulen i världsekonomin.

Jag kan inte riktigt släppa den grejen - för det är ju faktiskt en genialisk ide.

Hela konceptet med nöd-högtider kan ju rädda nästan allt. Lösningen på alla problem.

Går det dåligt med försäljningen på systemet kan vi utropa nöd-midsommar. Äter svenskarna för lite ägg så kör vi nöd-påsk. Har vi för mycket pinnar som ligger och skräpar kan vi deklamera en nöd-valborgsmässoafton.

Just nu skulle jag helst vilja ha en nöd-våffeldag. Mest för det vore jävligt gött.

Våfflor liksom. Ahh.

Jag har börjat gå på ett sådantdär så kallat gym. Lyfter saker, rör mig i maskiner och hela det kittet.

Gott så liksom - jag menar, man får ju faktiskt se på MTV utan volym hur mycket man vill.

Men det som jag tycker är mest slående med hela gym-upplevelsen är att ingen där, varken de anställda eller de andra besökare, verkar fattar ironi. Alls. Det är som hela gymmet förklarats som en ironifri-zon. Och jag försöker vara trevlig och rolig men möts bara av förvirrade kommentarer och ögonbrynshöjningar.

Ett exempel i mängden:

En instruktörsnubbe visar mig en maskin:
- Ok, så kör du 15 repetitioner med 20 kg här.
- *pust* *pust*
- Känns det jobbigt.
- Som fan, jag behöver ta en paus och röka en cigg och dricka en öl.
- Ok, du kan ta 10 minuter paus så ses vi här sen igen.
- Eh, asså jag skoja.
- Aha.
- Eh..

Och sådant händer mig hela tiden innanför gymmets väggar.

Vi känner alla till historien om Rödluvan - tjej i röd kappa ska gå till sin mormor med en korg mat, träffar på en varg som kan snacka, klantar till det genom att berätta var mormodern bor (stop snitching för fan), den talande vargen springer i förväg och käkar upp den gamla tanten, sedan kommer rödluvan och de blir en jäkla prat om öron, ögon och tänder och sedan kommer en jägare och har ihjäl vargen - snipp, snapp, slut. Typ.

Det är iallafall den tillrättalagda versionen som bröderna Grimm skrev ner och de flesta av oss fick höra som kids.

Men de glada tyska bröderna hoppade över några detalj från den traditionella saga när de satte den i pränt (om någon orkar så finns det en hel bok om det här kallad “Little Red Riding Hood Uncloaked - Sex, morality and the evolution of a fairy tail” - men jag ger er highlightsen här så ni slipper läsa liksom).

I originalsagan är det så att efter den magiskt talande vargen har dödat mormodern så tappar han henne på blod. Detta blod häller han listigt upp i ett vinglas. Sedan när rödluvan glad i hågen dyker upp och tror att vargen egentligen är hennes gamla släkting så bjussar han henne på “vinet”. Något hon glatt dricker upp. Lite skön kannibalstämmning alltså. Liten tjej i röda kläder som glatt dricker sin mormors blod och torkar sig om munnen.

Som inte det var nog så ber sedan vargen rödluvan att ta av sig kläderna och krypa ner i sängen med honom. Något som den här naiva tjejen i rött tycker verkar vara en strålande ide (något man tydligen gjorde in the good old days), hennes enda invändning är vart hon ska lägga kläderna. På det svarar vargen “Släng dom i den öppna elden, för du kommer inte behöva dom mer”. Vilket rödluvan också tycker verkar helt logiskt och slänger av sig kläderna med samma entusiasm som en amerikansk college-student på spring break.

Sedan först när hon krupit ner där helt naken i mormoderns säng kommer den klassiska “Varför har du så stora ögon/öron/tänder”-scenen som slutar med att vargen käkar upp henne.

Jag måste ju helt ärligt säga att det känns lite tråkigt att de delarna saknades när jag hörde historien under mina barndomsår.

Om man bortser från hela “get naked and crawl into my bed”-grejen funderar jag lite på vad man egentligen tyckte var värst med blod/vin scenen:

Det lite lätt ofräscha i att rödluvan står och häller i sig blod eller det lätt pinsamma faktat att hon bevisligen har så dåliga smaklökar och vinkunskap att hon inte kan skilja på vin och blod.

Jag tror inte jag har berättat det här men sedan några veckor tillbaka har vi bestämt att varje torsdag på jobbet är hästdag. Då firar vi hästar på olika sätt. Vi har kläder med hästar på, pratar gott om olika hästraser och berättar hästminnen.

Från och med idag har vi också en hästvägg på kontoret. Som vi ska fylla med olika fina bilder relaterat till hästar.

Just nu finns bara två bilder där - en motivationsbild som stolt deklamerar att hästar är mer än en hobby och bild på mig från Rumänien 2004 när jag pekar på en häst.

Men vi jobbar på att fylla den.

Horses FTW!!!