Puh - det har varit, som vi säger, lite mycket på senaste. Och som vanligt blir bloggen det första blodiga offret när sådant inträffar.

Tänkte skriva något sånt här: In a rational way I should be blogging right now

Men så var det ju redan någon som gjort det. Så jag slapp det.

Under punkten “Övriga nyheter” så drar jag till Frankrike i några dagar - för att ladda batterierna, bära basker och äta baguette. Det kommer bli bra.

Och när jag kommer tillbaka så jag lovar att jag ska ta tag i de cirka tusen blogginlägg som jag har sparade i draften just nu.

Bonus-länk: Marriage proposals in true geek style

Tydligen stal han vår hammare när han var över på fika förra veckan och nu skickar han en mobilhälsning från ett tomt plan där han håller i den. Bara för att retas liksom.

Det aset säger jag bara.

Det aset.

(Hästillustration: Lova Arnesjö, 4 år)

..The Daily Show med Jon Stewarts rapportering från socialist sweden?

The Stockholm Syndrome part 1

The Stockholm Syndrome part 2

Det har ju varit ett jävla snack om pirater på senaste - pirater på nätet och pirater vid Afrikas horn. Det har ibland varit svårt att hålla reda på vilka som är vilka och för att göra denna process ännu mera komplicerad tyckte jag att det skulle vara roligt att byta plats på några rubriker och bilder.

Jag kallar det “Pirate vs. Pirate”.

Slit dom med hälsan.

I helgen hade vi av någon okänd anledning en tävling om vem som kunde komma på ett nytt skämt - från scratch sådär liksom. Jag kom på det här:

-Vad skrek miljövännen till skogsavverkaren som stod och jobbade i en lönnskog?
-Jävla lönnmördare

Jag tycker att jag vann.

Alla vet ju om att det är viktigt att ha en öppen dialog på arbetsplatsen. Att det ges utrymme för ärlig feedback och rak kommunikation kollegor emellan.

Att man inte knyter näven i fickan utan istället kör med raka puckar. Låter sina åsikter komma fram - transparent och uppriktigt.

Det är därför jag inte alls blir upprörd när jag möts av det här blocket brevid min plats på kontoret när jag kommer in på måndagsmorgonen. Med pilen riktad mot min stol.

Utan jag hyllar det.

Och ser det som ett steg i rätt riktning. Typ.

Varje gång jag känner mig lite nere och hängig har jag en bild jag brukar ta fram och titta på. En bild som gör det lättare att andas och får mina steg att inte känns så tunga. En bild som skapar en värme som sprids i mitt bröst och ger mig kraft att stå emot saker som känns motiga.

Idag tänkte jag att jag skulle dela med mig av den bilden, så även ni, kära bloggläsare, kan ta den till hjälp.

Slit den med hälsan.

Idag äter vi det här på kontoret. Horse day FTW liksom.

De senaste dagarna har väldigt många i den så kallade digitala världen gjort sig roliga över kristdemokraten Inger Johansson och hennes blogginlägg där hon konstant kallar internet för “intranet” (och dessutom förklarar att det är fullt av “dynga”).

Man har fnissat framför hennes ansikte och skrattat bakom hennes rygg. Man har drivit med henne och påpekat att hon inte har någon koll. Vissa har till och med gått så långt att de sagt att hon “inte har alla hästarna i hagen”.

Men här på Mitt eget jävla Narnia vet vi så klart bättre. Inger Johansson är ingen internet-n00b, hon har betydligt större koll än vad någon ger henne creds för.

Hennes blogginlägg är så klart en medveten strategi, en plan att i sann Ted Stevens-anda skapa sig själv ett internet-meme.

Som alla vet var det jus senatorn Ted Stevens som 2006 sa “The internet is not a big truck. It’s a series of tubes” och blev världskändis på kuppen. Kunskapen att internet egentligen var en “serie av tuber” blev allmän vetskap och det skapades mängder av bilder, websidor, t-shirts, forum, klubbar och tatueringar som hyllade Ted och hans milt sagt lite udda statement om internet. Han gick från att vara okänd senator från Alaska till en sann internetkändis. Över en natt.

Och det är ju här Inger Johansson ser en lucka att fylla på den svenska marknaden. Hon vill, för att säga det enkelt, bli en svensk Ted Stevens.

Så, för att sätta bollen i rullning och hjälpa KD-Inger på traven bjussar jag här på den första officiella meme-bilden. Så kan ni data-kids ta det från det.

Och Inger, jag skickar faktura med posten. There’s no such thing as a free lunch liksom.

UPDATE: Det verkar nu råda konsensus om att Inger bara är fejk och inte finns på riktigt. Den där fakturan lär ju komma tillbaka med en fet “Return to sender”-stämpel.