Jag ska ut dra till sverige och hänga i skogen några dagar. Ni vet - välta älgar, bada med gäddor, skjuta fåglar med luftgevär och sånt man gör där ute.

Fick just mail om att avtagsvägen in till skogsstugan där jag ska husera är markerad med “en systempåse knyten till en pinne”.

Det tyckte jag kände väldigt fint. Och väldigt svenskt.

Sånt man tänker på som emigrant.

Grön t-shirt för demokratin i Iran.
Röd väst för munkarna i Burma.
Vit halsduk mot fattigdomen.
Svart handske för svartas rättigheter och mot rasism.
Rosa kalsonger mot testikelcancer.
Fuskköttbit i tyg mot oschysst behandling av djur.
Kalsonger utan på byxorna mot diskriminering av maskerade superhjältar.

Så, då har man dragit sitt strå till stacken då.

Vi åkte ut på Lidingö och hem igen. Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö.

Om det finns ett låttextstycken som verkligen etsat fast sig i min hjärna från mina unga år så är det ovanstående del från Niklas Strömstedts “Sista morgonen”. Även om låten var fin och så beror det nog mest på att jag växte upp på Lidingö och att det kändes jävligt tufft att höra det nämnas i en sång.

Hursomhelst känns det iallafall jävligt episkt när Niklas twittrar följande:

Tre saker jag just hittade i min amsterdam-lägenhet efter gårdagens midsommarfest:

Ett inramat foto på vårt kungapar.

En uppeldad U2-biografi i en gryta.

En väldigt studentikos men ändå imponerande hembyggd midsommarstång.

Horse day, horse day - sedan jag slutade på mitt gamla jobb har det varit svårt att hålla rutinen levande. Där var det liksom en invand tradition, varje torsdag var horse day och det skulle fan firas. Helst med pompa och ståt.

Men va fan, jag gör ett försök. Här kommer, bara för det är torsdag idag, en gullig My little ponny zombie som jag tycker är ganska awesome:

Fler bilder här.

Den här lilla krabaten, eller jag kanske ska säga “aset” för att vara korrekt, låg exakt utanför dörren till mitt gym när jag kom dit igår. Och då menar jag verkligen exakt utanför dörren.

Jag har två teorier:

1. Ett konkurerande gym har i sann mafioso-anda lagt den där för att skrämma bort kunder från mitt ställe.

2. Det är ett ganska icke-subtilt tecken från gud att jag ska ge fan i att gå till gymmet när det är fint väder och istället sitta och dricka öl på en uteservering.

För några veckor sedan delade jag med mig av min peppbild på Christopher Walken som jag brukar titta på när jag känner mig lite ledsen och nere.

Nu tycker jag att det är dags att jag delar med mig av ett av mina pepp-ljudklipp, något jag brukar lyssna på när livet känns lite sådär grått och segt.

Det är från ett videoklipp med P Diddy och Terry Richardson där både är fulla/höga och springer runt och larvar sig framför kameran - just innan de avslutar inspelningen ropar Terry “Change you look, change your life! Wohoho” och Diddy skrattar. Och det är helt fantastiskt.

Lyssna och le:

Så jag läste dom där 9xjuni-grejerna hos Egon/Jenny/LSM och började själv fundera på om jag kunde komma ihåg alla dom där juninarna i mitt eget liv. Det blev ganska rörigt så jag var tvungen att skriva ner lite stödord och hippsomhapp så satt jag där med ett nästan färdigt blogginlägg. Så jag tänkte att jag liksom likaväl kunde skriva ihop det och pubba skiten.

Även om det inte riktigt är min grej

Slit det med hälsan.

Juni 2000
The sommer of, ja, inte love men istället work. Till skillnad från normalt funtade människor som typ åker till Norge och rensar fisk för att tjäna ihop till en långresa gjorde jag det i Sverige och hade typ 3 jobb samtidigt. Jag jobbade hela tiden (och då menar jag inte “asså, jag jobbar typ hela tiden” utan verkligen “jag jobbar hela tiden”). Jag arbetade sju dagar i veckan och snittade ungefär 12 timmar om dagen. Jag hade nästan aldrig på mig normala kläder utan istället uniformer från olika jobb och jag umgicks så gott som med ingen förutom arbetskollegor. I juni jobbade jag mest, förutom mitt brevbärarjobb, på Gröna Lund i Stockholm. Jag kom ihåg att jag var lite kär i en tokigt söt poptjej som jobbade i ett av kaffe-ställena där. Men det rann ut i sanden, mest för jag aldrig hade tid att ses. Såklart.

Juni 2001
Då var jag ute på ovannämnda jorden runt-resa. Räknade lite i huvudet och kom fram till att jag borde varit i Indonesien då. Där höll det på att blåsa upp till inbördeskrig och jag och min kompis gömde oss ute på en ö utanför norra sumatra och dök mest hela dagarna. Vi sov i hängmattor på stranden för att spara in på boende kostnader, som där var ungefär 30 svenska kronor natten (”fatta, om vi bor på stranden i en vecka har vi spart ihop till ett extra dyk”). När vi skulle ta oss ner igen genom sumatra var det livat värre - jag blev väckt på en nattbuss och stirrade rakt in i mynningen på en skarpladdad ak-5, några minuter senare stod jag uppställd med alla andra män från bussen på ett led framför ett gäng väldigt arga killar som viftade med skjutvapen och förvånansvärt lugnt konstaterade för mig själv “jaha, nu kommer jag dö. Ihjälskjuten i Indonesien liksom”. Men som alla ni vet klarade jag mig undan med livet i behåll.

Juni 2002
Första sommaruppehållet från högskolan och jag var tillbaka i Stockholm och försökte leva något glatt sommarliv med bad och lata dagar. Hade ett “Reality Bites”-moment där jag slets mellan två tjejer, vilket självklart ledde till att jag inte fick någon. Lyckades såra den ena så passa att jag fortfarande mår dåligt när jag tänker på hur jag betedde mig.

Juni 2003
Ännu en sommar i Stockholm och jag var tillbaka bakom attraktionerna på Gröna Lund som sommararbetare. Hade skaffat flickvän nere i studieorten som jag saknade, annars kommer jag mest ihåg massa fyllor med arbetskamrater när tivolit var stängt. Lärde också känna än av de roligaste och skamlösaste människor jag någon träffat.

Juni 2004
Var ute på tågluff med två kompisar. Vi såg mycket, gick mycket och åkte mycket tåg. Mina enda par jeans gick sönder när vi besökte auswitch, jag tror det var guds sätt att hämnas för alla icke-pk-skämt jag dragit i mina dar.

Juni 2005
Så gott som färdigutbildad och väntade på att flytta till Amsterdam för att påbörja praktik. Vägrade krypa till korset och ta ett vanligt sommarjobb (”Men hallå, jag ska strax ha praktik på en av de coolaste reklambyråerna i världen, fatta att jag inte tänker typ dela ut post”). Istället satt jag hemma hos mamma utan pengar att göra nått för och klagade. Sålde massa skivor och hopsamlade musikraritertet på tradera för att ha råd med typ lokaltrafiks-remsa och kaffe.

Juni 2006
Första sommaren som utlandssvensk spenderades lämpligt nog i Sverige. Spenderade många timmar på msn med en nyvunnen vän (nerd 4 life) och firade midsommar i dalarna där jag lyckades övertala en full dalmas att sälja ett flak öl till mig för 40 spänn. Sedan blev jag tokfull, försökte ta hand om en kille som skrek att han skulle ta livet av sig, startade nästan ett rallarslagsmål medans min brosa gav bort mina favvo-solglasögon till en 16-åring. Något jag fortfarande inte riktigt förlåtit honom för.

Juni 2007
Var inne i en “only work, no play”-mode. Denna gång mer ofrivilligt än den första - vi var byråns ända team och fick jobba tills både tårarna och blodet rann. Vilket tärde både på mig och mitt dåvarande förhållande. Hade en lovely kortsemester i Barcelona där jag festade hela nätterna och gick hem längst stranden på morgnarna Host:ade också en numera legendarisk midsommarfest hemma hos mig.

Juni 2008
Levde i ett distansförhållande som sprack några månader senare, var i Dalarna och insåg att folk faktiskt blir gamla och skröpliga. Kom tillbaka till jobbet för att upptäcka att chefen var bortrest och det inte fanns något alls att göra. Spenderade dagarna med att se dokumentärer på youtube och smita ut till Amsterdam Arena för att se på IMAX-film.

Juni 2009
Fyller 30 jävla bast utan att fattat hur det egentligen gick till. Annars har jag just nu tagit några sabbatsmånader från reklambranschen och leker kontor med permanent sovmorgon hemma i min lägenhet. Vilket känns ganska gött.

Som alla vet så har ju klädkedjan H&M bestämt sig för att slå ett hårt slag mot AIDS genom att låta “några av mode- och musikvärldens största stjärnor gå ihop […] för Fashion Against AIDS”.

Man har alltså låtit några kändisar göra kläder i kampen mot sjukdomen. Och, även om smaken alltid är som baken, så har jag fattat det som att målet har varit att göra klädesplagg som är såväl stiliga som snygga.

Men jag undrar om de inte skjuter sig själva lite i foten med det upplägget.

Att folk ser snygga ut har väl aldrig bidragit till mindre AIDS-spridning liksom.

Vore det inte ett smartare drag i kampen mot den dödliga könssjukdomen att göra så fula och tråkiga kläder att ingen som bar dom någonsin fick ligga. Överhuvudtaget.

Då skulle man ju faktiskt göra en direkt påverkan på AIDS-spridningen. Aktivt gå in och gör något åt saken liksom.

Fashion Against Aids - Med dessa kläder finns det ingen jävla chans att du blir smittad.

Så, enligt SVT:s VALU röstade 14% av de som la sin röst på piratpartiet igår på sverigedemokraterna i förra valet. Det florerar även en uppgift på “nätet” som säger att 18% av de piratröstande skulle lagt sin röst på SD om piratpartiet inte funnits (men jag har ännu inte hittat någon källa till det).

Iallafall så tänkte jag att det kanske vore läge för de två partierna att göra gemensam sak inför nästa riksdagsval. Då skulle man kunna locka till sig varenda ung man från Kiruna i norr till Trelleborg i söder och på allvar göra anspråk på den politiska makten liksom.

Jag tänker mig:

Svenska Piraterdemokraterna - För ett svenskt Sverige och din rätt till att gratis få ladda ner ‘Fast and Furious 4′ utan att någon säger till.

Deras symbol skulle kunna vara en piratlapp formad som en blåsippa.

Det vore grejer det.