Någon dag ska jag sluta jobba och ägna mig heltid åt min stora passion i livet, ordvitsar för html-nördar.

Mitt emot byrån där jag frilansar just nu ligger det ett företag som har specialiserat sig på att gör dom där reklamerna som säljer “roliga program och tjänster” till mobiltelefoner. Ni vet dom som går på MTV och liknande kanaler hela tiden. Vi snackar alltså 30-sekunds-spottar som får “Crazy Frog” att framstå som ett designmässigt mästerverk - det är “gör din mobil till en radar”, “dödsklockan”, “achmed den skrattande terroristen” (just den kanske bara var poppis i o-pk-holland), “se hur dit barn kommer se ut”, “få reda på ditt porrnamn”, osv osv.

Allt i en grafisk stil som får en att undra om det verkligen är ok för en designer att vara både färgblind och ha gravt utvecklad grå starr på båda ögonen och fortfarande får jobba.

Men, det jag tycker är fint är att företaget har skrivit ut skärmdumpar av sina favvo-kreationer, på en riktigt riktigt dålig färgskrivare, och sedan ramat in de med de billigaste tänkbara ramar (ramar som bara är en glasskiva, inte ens har en ram runt) och hängt upp dom i sin reception.

Så när man går in där så möts man pixliga bilder utskrivna på dåligt papper av kräkande barn, skrattande terrorister och en kyrkogård som en tre-åring skulle kunna rita bättre och mer stämningsfull.

För jag tror det någonstans är det som det handlar om, att alltid vara stolt över det man gör. Inte gömma sig bakom något utan våga stå upp och skrika “Ja, vi gör det är fula och jobbiga som alla hatar, men vi är fan så stolta över det”.

I alla lägen liksom.

Det hela påminner mig också om en kompis till en kompis som hade skrivit ut skärmdumpar i svartvitt från datorspelet “Counter Strike” och satt i ramar i sin lägenhet. Det var också någon som visste hur man skulle vara stolt över det andra tyckte var tvivelaktigt

Jag tror inte det spelar någon roll hur länge man bor i Holland, är man inte inföding så går det nog inte att helt förlika sig med tanken på hur de firar jul.

Att dom gör det en månad tidigare än normalt är ju i detta fallet det minst konstiga.

Sinterklaas and his Black Petes usually carry a bag, which contains candy for nice children and a “roe,” a bunch of willow branches used to spank naughty children

Wikipedia: Sinterklaas

Toilet rage är sååååå rätt senhösten 2009.

Två viktiga saker jag lärt mig de senaste dagarna:

1. Smink går inte bort med tvål och vatten.

2. Man ska inte ha möten naken.

Tror dessa två lärdomar kommer göra mitt liv avsevärt mycket bättre.

Ni kanske undrar vad jag har haft för mig när jag inte har bloggat, jo jag har spenderat den mesta tiden med att käka sådanhär chokladdoppade jordgubbar gratinerade med larver.

Smakar inte så illa som man kanske tror, men efter ett par dagar blir det lite enformigt.

Tydligen kan vi rädda hela världen om vi i väst börjar käka insekter för att få i oss vårt dagliga behov av proteiner, så jag tänkte det var värt ett försök.

Det finns ju få ställen på internet som är så fascinerande som kommentators-trådarna på youtube. Det är som hela den globala byns digitala bynfånar trängt ihop sig på ett enda ställe och ingen kan sluta skrika. Att börja läsa kommentarer på youtube är lite som när man råkade zappa förbi “kvinnofängelset” mitt i natten på tv4 när man var yngre - det är hemskt, obehagligt och fult, men hur mycket man än ville kan man inte sluta titta.

Nu finns det iallafall en helt fantastiskt lösning på youtube-problemet, iallafall om man sportar Firefox som browser.

Firefox-extensionen YouTube Comment Snob censurerar nämligen automatiskt bort kommentarer från youtube enligt diverse variabler - till exempel antalet stavfel, överanvändning av versaler eller om man använder fler än ett utropstecken efter varandra.

Hur awesome är inte det?

Nu ska jag bara sitta och rulla tummarna tills någon uppfinner något likande för verkliga livet, det skulle faktiskt lösa oändligt många av mina dagliga problem.

I boken “The Book of Conversations” har man samlat ihop 120 stycken konstnärer/fotografer/illustratörer/kreatörer/töntar och låtit dom illustrera varsin “tänkvärd” fråga. Poängen är att detta ska sporra konversationer och få läsare att prata och diskutera mer med folk i sin närhet.

Jag vet egentligen inte om jag tycker det är en sådant strålande koncept, jag tror att världen kanske skulle vara bättre om vi bara sket i att prata med varandra och enbart kommunicerade via twitter eller liknande.

Men nu är ju hur som helst bokajäveln ute i handeln och det verkar ju förefalla sig så att uppslaget mellan sidorna 157-158 är helt jävla strålande, kanske framförallt för jag har varit med och gjort dom.

Och resten av boken är ganska fin den också. Så har du pengar över och känner för att prata mer med folk rekommenderar jag starkt att du tar dig till följande webbsajt med kreditkortet i högsta hugget:

The Book of Conversations - 120 questions, 120 artists