Har du någonsin befunnit dig i ett sällskap där folk pratar om märkliga teorier om hur livet ska levas och ingen förstår dina referenser till den senaste Beck-filmer?

Har du blivit medlurad till ett museum fyllt av modern icke-figurativ konst och inte en enda Carl Larsson-tavla så långt ögat kan nå?

Eller har du blivit inbjuden till en middagsbjudning där helt plötsligt killarna ska diska, och idéer om jämställdhet och förtryckande strukturer trycks ner i din hals av en självutnämnd elit?

Vi Kristdemokrater förstår hur du känner i situationer som dessa. Vi sympatiserar med paniken vi vet kommer krypande i såväl kropp som själ. Vi känner hur du lider i dessa situationer, och hur du inombords skriker efter något hemmatryggt och normalt.

Därför lanserar vi, som en del av vår valupptakt 2010, en digital livboj för alla oss verklighetens folk – en iPhone-app som alla kan luta sig mot när världen blir alltför svår och komplicerad.

—

Kära KD

Ovanstående textstycke skulle kunna vara en introduktion till en iPhone-applikation speciellt framtagen för Kristdemokraterna som en del av er valstrategi 2010. Applikationen skulle finnas tillgänglig både genom en länk på er hemsida och i Apples iTunes store, och dess funktion skulle vara lika enkel som genial: att erbjuda ett virtuellt, portabelt köksbord för verklighetens folk. Som vi ser det är det en digital möjlighet helt i linje med era värderingar, och den passar den kristdemokratiska framtoningen som – förlåt klyschan – hand i handske.

“Instant köksbord” skulle visa olika slags köksbord som användaren i trängda lägen kan ta fram och titta på, en oas i en elitistvärld. Vi tänker oss att den som laddat hem programmet till sin telefon kan välja på olika bordsytor efter egen smak. App:en skulle erbjuda allt från vanlig björkfaner till robust ek. Den skulle också innehålla en funktion där användaren, om denna känner sig lite mer crazy och galen, kan slumpa fram en yta. Så fort bordsytan är framslumpad skapas direkt den digitala representation av ett av de tryggaste föremålen som finns – köksbordet.

Utöver denna enkla funktion skulle vi också kunna ha ett läge i applikationen med olika tips om hur man tar det lugnt i elitistiska sammanhang. Om budget tilllåter skulle dessa tips kunna vara inlästa av Mikael Nyqvist.

Applikationen skulle erbjuda en digital tillflykt för verkliga människor, allt i en KD-brandad miljö. Vi tänker oss att standard-applikationen är gratis för nerladdning men att vi också, för en smärre summa pengar, erbjuder en pro-version med kända personers riktiga köksbord. Vi tänker oss vardagshjältar i stil med Alf Svensson, Peter Harrysson eller Bonde söker fru-Roger.

Om ni skulle känna osäkerhet inför ordet “instant” i applikationens namn, så är det naturligtvis möjligt att ta upp till diskussion. Vi känner dock att engelska känns lite “fräckt” och “spännande” och skulle kanske locka till intresse utöver den vanliga målgruppen.

När ni läst detta, var vänliga kontakta mig på email-addressen uppe i högra hörnet så vi kan diskutera hur vi går vidare.

Tack på förhand,
Tobias Boström

En av den senaste tidens stora snackisar har ju varit “Vad fan är det som är i bakgrunden på sajten rodgron.se?”. Vad är det som döljer sig bakom partiledarna? Ett abstrakt konstverk, ett svenskt landskap i ofokus, futuristiska byggnader i Tokyo? Åsikterna är många och förvirringen har varit stor.

Nu kan dock den granskande bloggen Mitt eget jävla Narnia genom sina exceptionella HTML-hackarskills komma med det rätta svaret. Det är den här bilden:

En suddig mobbebild av ett jävla tunnelbanetåg.

Helt på riktigt liksom.

Hur tänkte de här? Är det en cheesy och dold metafor för regeringsskifte, blåa tåget lämnar perrongen? Eller hade de helt enkelt inte råd att köpa bildrättigheter så de skickade ner praktikanten till närmaste tunnelbanestation för att fota lite?

Kan någon förklara?

Creative directorn på den internationella byrån från besök av ett finskt team som är där för att visa sin portfolio och kanske snacka framtida jobb.

Innan de börjar diskutera reklam frågar creative directorn lite om Finland, kollar om de vill ha kaffe, undrar hur de trivs i Amsterdam och sånt. Allmänna trevligheter liksom.

Det finska teamet är måttligt roade, de svarar kort och sammanhållet på frågorna. Ja eller nej. Inget mer.

Creative directorn blir lite orolig, tänker att det kanske är bäst att hålla sig kvar lite vid småsnacket och få igång dom innan de går över till allvaret och portfoliovisningen. Men när han ska dra iväg nästa artighetesfråga blir han dock avbruten av en av finländarna som med grov finsk brytning säger:

“We just want to tell you, this chit-chat you are doing. We dont like it. We are here to show advertising”.

Underbart Finland, helt underbart.

[Det är kväll, EDVARD UNSGAARD går in genom porten till huset där han bor.]

EDVARD UNSGAARD
Men vad är här som har hänt i min trappuppgång
det ser ju ut som någon hällt ut brun buljong

Jag klarar verkligen inte av denna fruktansvärda stank
tur att jag som pressekreterare är långt ifrån luspank

Dags att sätta arbetslinjen på prov
ge mig in invandrare med upprätthålls-behov!

[In i trapphuset träder OLGA, iklädd vit städrock samt bärandes på en hink med skurvatten]

OLGA
Jag hörde herrn ropa!
Finns det möjligtvist bajs här att skopa?

EDVARD UNSGAARD
Det var allt raska påkar min utländska dam
vi har tydligen haft besök av någon vars ändtarm var långt ifrån stram

Tror du att du denna röra kan återställa
helst utan att klaga och gnälla

Lukten gör mig ju helt trött och dåsig
Se bajset droppar från trappstegen, den är ju helt såsig!

OLGA
Konsistensen är för mig inget problem
men han som gjort det här måste varit en riktig sosse-bohem

Jag ska genast börjar putsa och skura
så nådiga herrn inte behöver stå här och tjura

EDVARD UNSGAARD
Tack kära tant, du förstår väl att jag mig själv på alla fyra kunde ställa
Men om jag gör det vem skulle dig då anställa

Jag kallar inte på dig för jag är slö och lat
utan för du i slutändan ska ha råd med mat

Nu tycker jag att vi gemensamt ska hurra
för att vi genom detta får samhällshjulen att snurra

OLGA
Medan herrn har ägnat sig åt att rimma
har jag torkat bort allt bajs till den sista strimma

Trappuppgången skiner och blänker
och jag måste säga att jag inte tycker du mig alls kränker

EDVARD UNSGAARD
Men titta där, där ligger ju en halsduk kvar
om du tar den så kommer du säkert känna dig som en rysk tsar

Eftersom du jobbat så hårt och bra kan du kan ta den som dricks
hoppas den håller dig varm och inte är en sådandär som sticks

Nu får jag tacka för mig och be dig återvända till dina egna gator
jag måste gå in till mig och uppdatera en status på min dator

[Vid en laptop i Amerika sitter MARTIN GELIN, rummet är mörkt men hans ansikte ses i datorns blåa sken]

MARTIN GELIN
Men vad gör nu Edvarden, den klanten
Det här kan jag ju se från andra sidan Atlanten

Screenshot och sedan upp på twitter
så får vi se vem det är som i skiten sitter

Åh, vad lustig jag just var
Unsgaard står verkligen där med rumpan bar

[Vi ser tre datorer till, vid dom sitter TWITTRARE ETT, TWITTRARE TVÅ och TWITTRARE TRE]

TWITTRARE ETT
Titta vad han Gelin just posta
en RT på det jag allt kan bekosta

TWITTRARE TVÅ
Nu ska den där moderaten få vad han tål
höra på vårt ociviliserade sociala media-vrål

TWITTRARE TRE
Tysta alla, ta det lungt, stanna upp
vi har bajs att lägga under vår lupp!

[In på scenen kommer DEN RIKTIGA JOURNALISTEN, han bär en hatt med en lapp märkt “press” som sticker upp ur hattbrättet]

DEN RIKTIGA JOURNALISTEN
Men titta vad de skriver överallt på nätet
jag hänger inte med, sitter i baksätet

Bäst att jag hakar på drevet
och inte blir beskylld för att trampa i klaveret

Stoppa pressarna omedelbart, bums!
det är någon som bajsat på ett ställe det inte sa “plums”

Befinner mig i Horace Engdahls hemstad Karlskrona, en av Sveriges kanske mest isolerade städer.

Om någon läsare aldrig har varit i Karlskrona och undrar hur det är kan jag säga såhär: Det är nästan exakt motsatsen till känslan man får av den här bilden.

Men just nu är det helt ok ändå.

Konditoriet där förra Påven tryckte i sig cream cakes efter han hade klarat sina gymnasieprov.

Fatta vilken grej. Ett ställe där en kille som senare skulle bli påve käkat.

Det bästa var dock att huset inte längre är ett café utan privatbostad. Så man kunde inte ens gå in och återuppleva påvens cream cake-frossa. Vilket ändå kanske inte spelade någon roll för vi var där mitt i natten.

Men det var mäktigt ändå. Det vill jag lova. Lätt värt en timmes bilfärd från Krakow för att se.

Håller på att förbereda någonslags presentation för någonslags föreläsning vi ska hålla.

På sliden där vi ska prata om oss (vad vi gjort och sånt tjafs) finns de absolut viktigaste anteckningarna.

De ABSOLUT viktigaste anteckningarna.

Från köket på jobbet.

Igår gick min praktikant (ja, han är väl tekniskt sett inte MIN praktikant, men jag gillar att tänka på honom som det) gentilt runt och frågade om någon ville ha kaffe, läsk eller något annat.

Jag svarade att jag inte var törstig men jag gärna ville ha ett blow job.

Några minuter senare kom han tillbaka med detta och sa “varsågod”.

Jag får väl erkänna att jag inte är helt säker på vad jag ska göra med det.

Men jag måste säga att jag uppskattar ansträngningen.

OMG! OMG! OMG! En frilansare kom just in med en it-bubbla-ryggsäck på ryggen! Helt på jävla riktigt!

Den står nu på golvet bara några meter ifrån mig, jag kan gå upp och röra den om jag vill.

Har inte sett någon sporta sådan sedan Jonas Birgersson höll hov iklädd fleecetröja och virkad slips. En väska som var utvecklad enbart för människor som i slutet av 90-talet jobbade runt stureplan, fick budkillar och kör mat från McDonalds och skrek “vi surfar längst fram på den digitala revolutionen” mellan sipparna på sina jolt cola-burkar. En väska där du bakom grå plast säkert kunde förvara din bärbara dator och använda den smarta kurvan längst ner för att alltid ha ett ihoprullat nummer av Wired eller Z-m@gazine lättåtkomligt.

En väska som symboliserade en era.

Betyder det här att it-bubblan-livet är på väg tillbaka?

Fan vilken grej det vore.

Jag värmer hur som helst upp mina stämband för att kunna skrika “first mover advantage” efter första bästa riskkapitalist jag ser.

2010, bring it on!