På äventyr i vardagen
Fabruari månad... Det är årets till dagarna räknad kortaste månad, men det är samtidigt den som känns allra längst. Tätt följd av mars. Det är inte lätt att hålla optimism och livsglädje vid liv när det sedan flera månader tillbaka är mörkt, kallt och fult ute. Sportlovet var en ljusning i mörkret när man var litten, men nu när man r vuxen och måste jobba så har man inget. Det bästa man kan göra är såklart att ta ut hela sin semester i februari och dra till varmare breddgrader, men det ångrar man bittert i augusti sedan, så det gör man ju inte. Man håller ut och hoppas att mars ska bjuda på en rekordtidig vår - som den aldrig gör.
Men idag är i alla fall sista dagen i denna gudsförgätna månad och det är lite av en tröst i mörkret...