En frustrerad mormon i USA, som av religiösa skäl inte fick flukta på bilder av nakna tjejer, har gnuggat sina geniknölar och kommit på något lysande: Ett sätt att lura sin hjärna så att påklädda damer framstår som nakna. Här snacker vi att både äta kakan och ha den kvar, fast med en porr-twist. Han kallar det “bubbling” och det går ut att man i Photoshop täcker över vissa delar och låter ens hjärna fylla i tomrummen.

Fucking brilliant, liksom.

Jag har nu, som den MacGyver-kille jag är, skapat mitt eget IRL-bubbling-filter med hjälp av ett papper och en sax. Jag gilder runt på jobbet och gör kollegorna spritt språngande nakna.

Så fort jag kommer hem ska jag sätta mig på balkongen med mitt papper, och precis som i den gamla “Kids in the Hall”-sketchen trakassera lyckligt ovetande förbipasserande – men istället för att ropa “I squish your head” kommer jag mumla för mig själv “Haha, I made you naked”.

Epic winning lol.

Idag presenterade Kristdemokraterna sina nya valaffischer och detta är kanske det bästa som hänt i svensk politik på hur länge som helst. För ett koncept som uppmanar mindre till remixande och lulzande har jag svårt att tänka mig.

Jag bjuder spontant på den här:

Jag lovade väl lite sådär i förbifarten att publicera en topp 5-lista på inskickade statsministrar. Så här kommer den, men efter som jag är värdelös på att rangordna saker kommer den utan inbördes ordning. Det råkade också bli sex stycken, mest för jag är dålig på att räkna.

Inskickad av Johan

Inskickad av Simon G

Inskickad av Kristoffer

Inskickad av Peter

(Fredde R som Guran P)
Inskickad av Simon M

Inskickad av Micke

Bättre en back i hallen än ett hack i ballen
Här får ju de infantila vitsmakarna verkligen ta och lugna ner sig. Om vi tänker alternativ ett, att vi har en jävla lättölsback konstant ståendes på hallmattan fattar ju alla genast hur jobbigt det är. Varje gång man ska gå in eller ut ur sin lägenhet så står den där och är i vägen, när man kommer hem full så snubblar man på den och när man har bråttom ut måste man krypa längs väggarna. Och varje jävla gång så lovar man sig själv att man ska ta ner den till ICA och panta den men det händer liksom aldrig. Till slut blir backen ett monument över ens egen lathet och misslyckande som sticker i ögonen varje gång man ser den. Och det är ändå bara det bättre av de två alternativen.

Snackar vi om att man med back menar en hockeyback då har man ju fan problem. Tänk att få en sargtackling av en 200 kilos hockeykille varje gång man kommer hem, så man bara dunkar in i tapeten så taklamporna skakar. Då sitter man verkligen i skiten.

Och då framstår ett litet hack i ballen som en dans på rosor. På med ett plåster, avstå från samlag eller onani i några dagar, och sen är det läkt. Det slår stumma tår efter att ha krockat med en flaskback eller ett par utslagna tänder av ett hockeymiffo vilken dag som helst.

Bättre rövare i poolen än en polare i röven
Tänk dig följande: Du öppnar den inglasade altandörren på baksidan av din magnifika mexitegelvilla och kliver ut iklädd din benvita kashmirbadrock. Morgonsolen värmer i ditt ansikte, du hör fågelkvitter i fjärran och luften du andas in känns lika fräsh som den där Marlboro Ultra Menthol-ciggen du rökte bakom OKQ8 när du var en finnig fjortonåring.

Du låter badrocken falla till marken, drar lite malligt i resåren på dina svarta speedos och tar ett par snabba steg upp på trampolinen. Du känner brädans antihalkskyddsknotter under dina fötter och gör dig redo att dyka i det svalkande vattnet.

Bara för att upptäcka att hela jävla poolen är till bredden fylld med skäggiga, fetlagda och håriga Kamomilla stad-rövare. Det flyter tuggtobak på ytan, det skrålas falskt “vi ska ut röva” och botten är så full av nybaxade DVD-spelare att man inte ens kan se dina initialer i kakelmönstret du specialbeställt. Du står där på trampolinen och ser ut över misären. Rökmolnet från cigarrerna som vilar över poolens smutsbruna vatten skulle kunna starta ett värre flygkaos än en isländsk vulkan på en blåsig dag.

Jämfört med det scenariot måste man väl ändå säga att vara receiver i lite no homo-sex med en polare är ett helt okej alternativ. Visst, det kanske blir lite småpinsamt och tyst ett par dagar efter - ni kanske kommer ha svårt att se varandra i ögonen och sånt - men va fan, polare är polare och efter ett tag kommer ni med all säkerhet över det.

Bros before motherfucking rövare i bassängen helt enkelt. Det borde ju alla förstå.

Bättre en tårta i vasken än en vårta på tasken.
Ännu ett penisskämt, men här haltar logiken så mycket att det är förvånande att inte varenda skolgårdskid protesterade högljutt.

Tänk er än riktigt god jäkla tårta, som ser så välsmakande ut att det börjar rinna saliv ur ena mungipan, men någon jävel har ställt den i vasken. Man vill äta den men hur fan ska man förmå sig att äta något som står i en diskho som inte har skrubbats ordentligt sedan man flyttade in. Man försöker lyfta upp den, men den faller bara isär. Man försöker få tag på några bitar i toppen men märker att grädden fläckats av tomatsåsen från tallriken man sköljde av igår kväll. Tårtan bara ligger där och suktas och suktas, så nära men ändå så långt borta, ungefär som när internet ligger nere och man inte hittar usb-kabeln till den externa hårddisken där man förvarar all sin sparade porr.

Jämfört med det skräckscenariot, vad är en liten vårta på snoppen? Man köper någon salva på apoteket, skäms lite när man betalar och så är problemet ur världen på några dagar. Till skillnad från minnesbilden av den där goda tårtan man aldrig fick äta för någon idiot ställt den i vasken.

Så de glada killarna och tjejerna på MUF i Piteå har gnuggat sina så kallade geniknölar och startat en kampanj kallad “Rör inte min statsminister”. De har tryckt upp knappar och till och med gått så långt att de startat en facebook-sida. Allt, får vi anta, i opinionsbildande syfte.

Här på Mitt eget jävla Narnia tycker vi det känns lite tråkigt. För kan vi inte alla, oberoende av politisk hemvist, komma överens om att om det är någon svensk politiker man faktiskt vill röra vid (ni vet – nypa lite vänskapligt i kinderna och klappa kärleksfullt under hakan) så är det just vår statsminister?

Hela Fredrik Reinfeldts väsen verkar uppmuntra till det. Hans runda, inbjudande anlete förkroppsligar ordet myspys. Han är helt enkelt en av de mest pet-vänliga offentliga personer vi har i det här landet.

Därför lanserar vi här på bloggen en motkampanj till Piteå-muffarnas dito och kallar den, inte helt oväntat, “Rör min statsminister”.

Och här under kan ni göra just det.

Happy petting!

(Om ni känner en ofantlig lust för det kan ni ju alltid screengrabba era bästa petning och maila den till mig så styr jag upp en topp 5-lista).

Så Gudrun Schyman slog på stort idag och eldade upp 100.000 spänn i hundralappar i Visby, allt för att visa på att de vill ha rättvisa löner mellan kvinnor och män. Här på Mitt eget jävla Narnia applåderar vi initiativet, för även om vi tycker att man hade kunnat hitta på något mer kreativt sätt att blåsa hundra lax än att elda upp dom på en jäkla OKQ8-grill så är det kul när det händer något spännande i svensk politik.

För att inte nu resterande politiska partier ska stå där helt handfallna och förvirrade bjussar vi nu här på bloggen med förslag på hur de också kan göra av med 100.000 balubas under almedalsveckan och samtidigt väcka uppmärksamhet runt en av deras kärnfrågor.

Moderaterna
Fredrik Reinfeldt köper kokain värt 100.000 kroner från en ryss i midjelång skinnjacka utanför Visbys färjeterminal som han sedan snortar upp inför ett samlat pressuppbåd med en avsågat skaft till en innebandyklubba, allt för att visa på vilket jävla vinnarliv man kan leva som mellanchef under moderaternas politik. Efter kola-intaget går han på gutekällaren och tafsar 16-åringar på brösten samtidigt som han skriker “Statsministern betalar! Statsministern betalar!”.

Kristdemokraterna
Göran Hägglund lägger 100k på att bjuda in han med snurrmustachen från Guiness Rekordbok, och under hans överinseende bygga världens längsta köksbord på gågatan i Visby. Köksbordet doneras sedan till “alla jävla konstnärssjälar med Ulf Lundell-komplex” som bor på Gotland så de lär sig veta hut.

Centerpartiet
Stureplans-centern surnar till när de får veta att de bara få sätta sprätt på 100 000, och köper buttert ett par flaskor champagne på Systembolaget som de sedan vaskar utan större entusiasm i en avloppsbrunn i en av Visbys gränder. Av tomflaskorna bygger de sedan en salladsbar som de döper till “Fuck Facket - Frukt och Grönt”.

Folkpartiet
Folkpartiet spenderar pengarna på att deportera samtliga gotläningar till Polen med motiveringen att de aldrig skulle klara av ett svenskatest (”Man hör ju inte ens skillnad när de säger monster eller mönster”). När hela ön är tömd skänker Jan Björklund Gotland till USA så att de kan använda det som NATO-bas. Barack Obama tackar och tar emot, och öppnar ett nytt Gut-anamo i Ingmar Bergmans gamla hus på Fårö.

Socialdemokraterna
För att visa på hålen i det sociala skyddsnätet och hur sjukhusen inte längre har tid för de drabbade köper Mona Sahlin 2000 paket Gula Blend på Norrgatts Spel & Tobak i centrala Visby och låter en 17-årig gotlands-grabb kedjeröka upp dom. Sedan kör hon honom själv till Gotlands akutmottagning där hon protesterar mot att grabben inte får en gratis skattefinansierad Darth Vader-mask för att kunna spexa till det med sin nya hesa röst.

Vänsterpartiet
Lars Ohly slår ett slag för solidariteten genom att köpa laxeringsmedel för alla pengarna som han sedan matar måsarna i Visby hamn med. När sedan fåglarna bajsat ner hela Visby med omnejd applåderar han den mobb från alla samhällsklasser som spontant samlas för att jaga varenda vänsterpartist av ön. “Titta vad långt vi kan komma om vi alla hjälps åt tillsammans,” säger en nöjd Lars när han når Nynäshamnskajen iklädd tjära och fjädrar.

Miljöpartiet
Miljöpartiet spenderar pengarna på att hyra in 650 rollspelsnördar som anlänt till ön i god tid inför medeltidsveckan för att få bra tältplats. I Peter Eriksson och Maria Wetterstrands regi byter de sedan sina tunikor och ringbrynjor mot fjädrar och fågelnäbbar gjorda av gult papper och re-enact:ar sedan Mexikanska Golfen-olyckan på stranden nedanför Almedalen. Dock utbryter kalabalik när en av fågel-lajvarna råkar ta en cigg utan att först skrika “OFF-LAJV” och får en sten i huvudet av en fellow rollspelare med motiveringen “Det finns väl fan inga fåglar som röker”.

Sverigedemokraterna
Sverigedemokraternerna tar sitt “Zlatan är inte svensk”-koncept till nya nivåer och förklarar hela svenska landslaget från -94 som “osvenskt” (”Det är fan inte svenskt och gå och vinna ett jävla brons i fotbolls-VM”). Pengarna lägger de på att lura Brolin, Dahlin och grabbarna till Gotland med löfte om ett reklam-jippo med gratis sprit. Väl på plats så slussas de ombord på en flotte Jimmie Åkesson byggt själv och puttas ut i vattnet i riktning mot Brasilien där de kan “spela fotboll och dansa samba med andra svartskallar”.

Bloggen Mitt eget jävla Narnia, som om den vore en person skulle personifiera uttrycket “Better to fade away than to burn out”, fyller fyra bast idag.

Och det ska vi fira med, ja, ett inlägg. Inte det här alltså, utan ett annat. Det kommer om någon minut. Håll till godo.

Hurra, hurra, hurra!

Igår när jag skulle rota fram en film från min externa hårddisk så upptäckte jag att jag hade hela min dokument-mapp från min gamla pece-burk liggande där. Det var som att öppna en jäkla pandora-ask och ut flög msn-konversationer från tidigt 2000-tal, taffligt skrivna texter från skolåren och diverse meningslösa projekt jag pillat med.

Bland annat hittade jag ett serie-projekt jag gjorde typ 2005 som nästan blev publicerat i den holländska versionen av Vice. Något som jag helt hade glömt bort.

Serien handlade om två penisliknande karaktärer som hette Bill och Bob, två snubbar jag hade drömt om och sedan ritat i Illustrator när jag vaknat.

Så här i retrospektiv kan jag väl säga att det känns skönt att det aldrig blev någon publicering (redaktören som ville ta in dom sa upp sig och hans efterträdare tyckte att serier per definition behövde vara handritade), för humor var, för att ta i underkant, inte speciellt hög.

Ett axplock:

Jag har bestämt mig för att starta en politisk kampanj, och nej, den har inte med det stundande valet att göra. För att vara ärlig har den egentligen inte något med några specifika politiska åsikter att göra alls. Den syftar helt enkelt till att knyta starkare band mellan mitt modersland Sverige och balkanstaten Kroatien.

Jag vill, för att uttrycka mig kort och koncist, att Kroatiens turistminister kommer på ett officiellt statsbesök till Sverige. Och då snackar jag statsbesök med hela tjofräset - bilkortege nerför kungsgatan, middag med Statsministern i gamla stan, frisbee-kastningen med Kungen på gräsmattan bakom Drottningholm och lite sköna photo-ops på någon skärgårdsö med en liten röd stuga i bakgrunden.

Ni kanske undrar varför?

Är det för att Kroatien är ett av svenskarnas mest populära semestermål borde vi engagera oss djupare i att förstå dom och deras turistindustri?

Absolut inte.

Är det för att Zlatan har delvis kroatiskt ursprung och vi borde föreslå ett invånare-utbytesprogram för att säkra framtida VM-slutspel?

Skulle inte tro det.

Så vad handlar det om? Jo, det handlar om Kroatiens turistministers namn. Han heter nämligen Damir Bajs. På riktigt.

Han är den hedervärda Herr Bajs från staden Pakrac i Kroatiens inland.

Han är bajs-leken, ni vet där man byter ut ord i film/låt-titlar mot ordet bajs, i en högst levande person.

Tänk när Reinfeldt ska försöka hålla minen om han presenterar sig som “Mr Bajs, Damir Bajs”, tänk alla tidningsartiklar med rubriker som “Bajs har landat på Arlanda” eller “Vasamuseet får besök av Bajs” och tänk alla nyhets-och-radiosändningar där hallåor och reportrar om och om igen behöver säga ordet bajs. Det sistnämnda skulle ju kunna fylla en mindre youtube-server i Silicon Valley full med material för oss i Sverige att lol:a åt i årtionden.

Norge skulle ha sin jäkla framtidsreserv fylld med oljepengar, men vi skulle iallafall ha våra framtida skratt säkrade.

Det skulle vara det mest episka statsbesöket i Sveriges historia.

Mr. Bajs goes to Stockholm.

Så slut upp i kampen, sprid ordet och hytt näven i luften. Tillsammans kan vi genomföra det här.

Bajs till Sverige 2010!

Så, jag är i storstaden New York. Tanken var att ta två månader ledigt, sätta mig på flyget hit och få tid med allt man aldrig annars får tid med. Greja med mina egna sidoprojekt (tokblogga, lära mig animera, påbörja min romansvit och sånt) och tänka på livet (gärna gåendets i Central Park med höghusen på Upper West Side som backdrop).

Vad som istället har hänt att jag nu, en och en halv månad in på detta mini-sabbatical, mest har spenderat en jävla massa pengar och blivit full så gott som varje kväll.

Men hey, om jag nu bara kan lära mig ignorera den hulkande gråten från plånboken och levern, så är jag fan inte den som klagar på detta livet.

—

(Sa jag föresten att jag gick förbir Jordan Prentice, han dvärg-skådisen från bland annat “In Bruges”, på gatan igår? Det gjorde jag iallafall, det kändes stort. Han hade skägg. Och var kort.)